Aftonbladet – 26 november 1870, sida 2

— Musik. Signora Montis första uppträdande å vår lyriska scen såsom Leonora i Trubadaren hade i går låtit den synnerligen ofta gifoa operan ännu en gång locka ott så stort antal åhörare att salongen var i det närmaste fullsatt. Den uvga sångerskan, hvars utseende intager genom imponerande sydländsk skönhet, vann genom sin kiangfalla och sympatetiska stämma samt den aurskilning och smak, som karakteriserade hennes föredrag, ett erkännande, som torde stegras till ännu lifligare pifall, när hon genom ernående af större hemmastaddhet på scenen samt öfvervinnande af den tveksamhet, som inför ett främmande auditorium är ganska naturlig, lyckats aflägsna ett slags tvång, en viss kylighet, som nu tycktes vidlåds henres uppträdande. Hyllad med starka applåder efter gin första aria, blef hon inropad efter misererescenen samt, jemte hr Ambrosi, likaledes efter operans slut. Den sistnämnde artisten öfverträffade denna afton sig sjelf och skördade särskildt af fjerde aktens romans och aria en verklig triumt. Hr Håkansson utförde med framgång den biroll, som förut gifvits af hr Behrens, och äfven fröken Jacobsson (Azacena), samt hr Sandström (Luna) tycktes mer än vanligt väl disponerade.