Aftonbladet – 25 november 1870, sida 3

SUTIGRUTe En af de allierade, på hvilkas bjelp fransmännen länge räknat, har efter mycket dröjsmål nu kominit till deras bjelp. Jag menar dålig väderlek. I går hade vi ett starkt snöfall, emellavåt omvexlande med regn och hagel. För attse huru trupperna i fronten voro skyddade mot det väder, som vi nu en lång tid törde kunna motse, företog jag en liten utflykt genom utposterna vid Ville dAvray, S:t Cloud (parken), Sövres och Meudon. Utom i S:t Clondparken såg jag ej en enda skildivakt, som ej hade något slags skydd. Öfverallf, utori der jag nämnt, hade de uppfört provisionella vaktkurar åt sig af bräder, gamla dörrar och hvad de hittat på som i någon män kunde tjena dem till skydd mot väder och vind. Några hade lyckat3 förskaffa sig täcken, hvilka oskattbara persedlar de upptäckt i de närbelägna husen, men många, som ej fått något dylikt extra plagg att svepa in sig i, klagade bittert öfver att fransmännen tagit bort alla sina sängkläder. De skrattade åt min anmärkning, att dessa artiklar sannolikt skulle vara af bytta på Paris fästningsvallar. De sbgo aldrig till någon enda fransman på fästningsavallarne nattetid, och de trodde ej att deras fiender någonsin gingo ut ur barackerna efter mörkrets inbrytande. Genomkyld, våt och eländig som jag sjelf var, oaktadt jag var väl ombonad förvånades jag mycket öfver skildtvakternas muntra t I sipnesstämning under förhållanden, som visserligen , I på intet sätt voro angenäma. I Sövres hade den af. omkring tolf man bestående styrka, som utgjorde die Feldwacbe, och var stationerad i den nybyggda och ofullbordade porslinsfabriken, ej blott icke någon eld utan voro dertill ständigt ut: Isatta för att bli nerskjutna af de muhlots som voro stationerade på avdra sidan floden i evt stort hus l vid brohufyudet. Från fönstren i detta hus sköto de ständigt på allt som de sågo i rörelse eller som de möjligtvis kunde tro vara en preussare. ÅDå jag yttrade till vakten, att jag trodde den: vara alltför nitiska i sina varningar till mig att T hålla mig i skydd, svarade en gammal sergeant: Ni ska få se, min herre., hvarefter han höjde em gammal pickelbufva på toppen af en käpp öfver en vägg, men lagade på samma gång att han sjelf var väl skyddad. Inom en balf minut derefter erhöll pickelhufvan en skur af kulor, af hvilka en, till ej ringa glädje för sergeanten tog bort messingspiken, som prydde toppen. Kanhända det bär ej kan vara ur vägen att påpeka den stora uppmärksamhet preussarne egna åt utposttjeustgöringen. De Adagsiörga den största möjliga omsorg i att placera sitt folk, så att de ej allenast ha skildtvakter vid korsvägar etc. ete,, utan äfven ha die Feldwache, die Replies och. die Unter-Offizier-Wache (de tre poster som äro utställda mot fienden) så litet synliga som möjligt. Denna anmärkning gäller äfven undsättningstrupperna. Innan mån hunnit bli van dervid, måste man förvåras då man ser undsättningsstyrkan ställa sig upp så fort det slås allarm. Från hus, trädgårdar och gårdar framkom manekapet, och om ett anfall allvarsart befarades, blefvo artilleripjeserna plötsligt synliga på ettsätt som var föga mindre öfverraskande. Alla de preussiska officerare med hvilka jag samtalat i amnet tillskrifva preussarnes öfverlägsenhet i denna del af fälttjensten den öfning de under sina hösgtmanövrer erbålla i placeringen af skildtvakter, piketer etc. Man blir så van vid att välja den rätta platsen för att postera manskapet, att vi nu kunna göra det nästan af instinkt. De välja verkligen de bästa platserna, liksom en gammal jägare väljer de bästa bållen på en jagt, nästan utan att kunna säga hvarför. Men aula de officerare, med hvilka jag samtalat rörande detta ätene, medgifva att om det kan finnas en sak, hvari ett ans praktik är värdt ett teori, så är det ifrågavarande del af fälttjensten. Jag hörde med förnöjelse i Sövres att alla de dyrbaraste slagen af porslin bNfvit förda i säkerhet till Versailles och att det som fanns avar var under lås och sigill, så att den enda fara som hotar detsamma är nu fransmännens kulor. Hr von Brauchitsch, den preussiske prefekten i departementet Seine-et-Oise, har utgifvit en förordning, att alla vägar i departementet skola oförtöfvadt sättas i godt skick. Alla de gamla cantonpniers,, eller män som arbetade på vägarne, anmodas härigenom att återgå till sin ar dna sysselsättning samt göra vägarne jemna och Odh t konungens af Preussen kanoner kunna KOCK rr Ar afton skedde den länge vänpassera fram. kmdra lemän inifrå tade ankomsten ar någr. MÖTA ENge a TAN Paris. De tyckas nästan allegami.05 ha stannat dvar i Paris för utförande af olikartev. speknlationer, till hvilka det närvarande tillståndet f01 franska hufvudstaden gifvit anledning, och bh be redt sig stora inkomster af de olyckliga parisarnes nöd; hvilka varit tvungnå att köpa deras varor till oerhörda priser. En gentlemäf erkände helt uppriktigt för mig, avt han begaf gig a emedan han sålt älla sina varor samt ämnade sig nu till norra Frankrike för att utföra likartade affärer i konserveradt kött, sustraliskt köttextrakt, preserverad mjölk och dylikt. En annan frågade my om jeg kunde uppgifva någon stad, hvilken jag trodde skulle bli belägrad af preusgarne inom kort;, i hvilket fall ban skulle sända betydande ordres dit. En tredje var angelägen att få veta närmaste vägen till Tours. Paris säges ha oxkött för ytterligare tio dugar, då hvarje person erhåller 50 grammes om dagen, och bästkött sannolikt till slutet af månaden. Men. de privata förråderna, hvilka tros vara mycket: stora, äro äntti ej vidrörda. Vin och mjöl finnas: i öfverflöd; vinförråget säges till och med vara så; stort, att auktoritetetta ha en viss fruktan derför. Det lilla kriget. Foedrelandet meddelar följande bref från en dansk friskytt: : Man har påstått att Tyskland bar Finvkrike att tacka för sin enhet; att enhetstanken eftet Frankrikes krigsförklarihg på en vecka gjort fraxasteg, som under vanliga förhållanden skulle fordrat rsentiiskoåldrar. Jag tror, att den tid icke är Itogt borta, som skall bevisa, att Preussen å sin sida gjort Frankrike, som var på god väg att gå under, em ovärderlig tjenst genom att besegra det Må tyskarne säga att det är förbi med Frankrike, att det franska folket är igrund förderfvadt — de ba dock orätt deri. Vare det långt från mig atttaga i försvar desex. lättsinniga storskräflare, lika odugliga att befalla som att lyda, hvilka till en stor del utgöra bufvudstadens befolkning, men det är icke efter dera man bör bedöma det franska folket. Det är efier landtbefolkningen, eller, såsom man kallar der, befolkningens lägre elementer, hvarifrån Frankrikes store män till största delen ntgått, och den är, åtminstone i Normandiet, enligt de intryck jag fått genom att vistas bland den, väsentligen olik de stora städernas invånare. Ett gtort svalg ligger dem emellan, och föreningspunkten Är en skröplig bro af fraser och talesätt, hvilka ärv för dem gemensamma; föröfrigt hvarken känner ever förstår man hvarandra. Stadsbefolkningen, erter hvilken man vanligtvis dömer hela nationen, har till en del alla öfverförfiningens; fel och laster; på landet har man deremot, till och med bland de rika och välmående, bevarat en sedernas renhet och enfald, gudsfruktanv, enkelhet enad med arbetsambet, som skola förvåna enhvar, som blott känner fransmännen efter Grundtvigianarnes och tyskarnes beskrifningar. Så länge den stora massan af nationen är så beskaffad, är det ingen fara för att Frankrike skall gå under; olyckan skall blott verka, att folket vaknär till. medvetande om sina rättigheter och pligter; åsynen af preussiska bajonetter har redan gjort otroligt mycket till att föra blickarne långt bortom landtidyler korea udelledalen är allt som förr. Uhlanjagt fortsättes med outtröttlig ifver och ständigt Te Re skicklighet; i de närmaste trakterna är villebrået svart så skyggt, att jagten knappast mera lönar sig, hvarföre vi söka 088 nya revicrer, närmare Gisors, hvarest finnes en bop af 4000 husarer. För att spara våra krafter, ba vi begynt att införa det i eget land något dyra preussiska systemet, att köra infanteriet; det till en expedition i Gisors närmaste ter bestämda manska