Aftonbladet – 22 november 1870, sida 2

indå inte att många finnaz, som ega ett sålant mod som mr Meredith. ag kunde cnappt uthärda att se på den rysliga, gamla vargen, och tänk då mr Meredith som beger sig ut i fu!l afsigt att döda honom och som verkligen äfven skjuter honom! Madame de PEpine kunde icke afhålla sig rån att le, men kände sig på sawma gång itet illa till mods öfver sin unga väns tydiga beundran för hennes bror. Ack, detta slags mod är ej mycket att värdera, sade non med en suck; jag ville nästan att Charie ej egde det.n Silvia såg på henne med en litet förtrytsam undran. Jag hatar en pultron, sade hon med djupt förakt. Madame de YEpine teg och Silvia, som såg utt samtalet ötver detta ämne cj vidare ville så samt kände sig alldeles ohågad att tala om någonting annat, lemnade henne snart. Jag är förvånad öfver dem, det är jag verkligen,, tänkte hon litet harmsen. Ålesammans till och med kaptenen talar om vad mr Meredith har gjort, som det vore n sak hvilken hvem som helst kunde utföra. Jag skulle gerna velat höra berättelsen om ejonet. Det är rätt ledsamt att Josefine ej ill tala om den för mig. Jag måste fråga aptenen då jag träffar bonom allena . Men som invgentiog var mera sällsynt än tt Silvia träffade kaptenen ensam, tänkte on att medan hon afvaktade detta tillfälle, jet kunde vara rätt så godt att gå och förissa sig om huru Pataud, den andre hjelten sorgespelet, Baptistes död, befann sig. Förpaktargården var en gammal, förfallen ostad com fordom varit hemvist åt arrenatorn och hans tolf barn. Men den underydande jorden hade blifvit frånskild, arrenatorn var död, hans söner borta och en gam