Aftonbladet – 22 november 1870, sida 2

— Musik. Hr W. Besekirsky hade äfven i går på sin andra konsert, förmodligen till följd af det allmänna intresset för aftonens operarepresentation, blott ett ringa antal åhörare, men blef af dem dess lifligare hyllad. Äfven nu briljerade den utmärkte virtuosen med beundransvärd uttryckskraft, stor och fyllig ton i de kantabla satserna samt lysande teknisk färdighet. Synnerligen anslående var tolkningen af hans egen berömda SAN samt Wieniawskis gripande legend, vilka nummer med verklig genialitet återgåfvos. Konsertpolonäsen är ett iderikt och förträffligt utarbetadt bravur-stycke, som i sin genre eger obestridligt värde, och äfven de två andra numren af samma kompositör, Sarabanden och Mazurkar, bära prägeln af konstnärens ingifvelse och formvälde Jemväl med Max Bruchs egendomliga stil och skaplynne visade sig hr Besekirsky fullkomligt hemmsstadd och sowåens slutnummer, Vieuxtemps humoristiska S:t Patricks day, lät honom i den mirakulösa genren afgifva ett förvånande kraftprot. Konsertgifvaren understöddes förnämligast af fröken Ellen Bergman, som utförde Inez romans i Afrikanskan jemte sånger af Mendelssobn och Kjerulf, med den själfulla värma, som i hennes föredrag aldrig förfelar att anslå Fröken Bergman blef för öfrigt på et utmärkt sätt ackompanjerad, en lycka som icke alltid i fullt mått kom hr Besekirsky till del. — Stora teatern gaf i går Hugenotterna för alldeles fullt hus. Fröken Hebbe öfverträffade sig sjelf i Valentines roll och skördade stormande bifall, tramroppingar och blommor. Hr Janzon gjorde sin andra rätt lyckade debut såsom S:t Bris.