Aftonbladet – 21 november 1870, sida 2

ningen till att Baptiste blifvit skjuten en mulen vinterdag. Fruktar ni för att gå honom närmaren, frågade mr Meredith, som såg att Silvia höll sig på aktningsfullt afstånd från den döda vargen. Nej, svarade hon med någon tvekan. Han är ju riktigt död? Han log och skakade på hufvudet. Stackars Baptiste, sade han, nog är han löd; aldrig meta skall han skrämma herdar och bortröfva bräkande får.o Silvia lät öfvertyga sig, gick fram till varsen betraktade honom upprärksamt med ökad aktning för jägarens mod. Bästa mademoiselleNardi, sade mr Meredith nästan ledssn öfver den öfverdrifna beundran ans: lyckade jagt väckte, .glöm ej att varsen är ett fegt djur och att om Pierre blef viten, så skedde detts, emedan han var en vojke, och snatvade och dertill ej. hade nåsot vapen. Med min revolver bör jag inte ;ehöfva frukta ett helt parti vargar; en arg und är i min tanke en vida farligare fiende. Hvarför hade då ingen annan kunnat döda Onom ? Jag förmodar derför att Baptiste var dem ör slug, stackars skälm.. Jag tror att ni hyser deltagande för hoom! Han åt ju upp fåren-och de stackars må lammen!, — På ett bröllop, hvar och. när vet man icke, kulle en af:bröllopsgästernpa föreslå en skål för våarskalkarne.: Föga van talare fattade han sitt las och började så här: Mitt herrskap... hm. ig har blifvit... hm, hm... fått i uppdrag att... tt... Å gäss... tärn .. å egna... hm... och gästerna... ch tärnornasvägnar... ... täcka marskalkarne ;r allt... för allt... besvär... som som... som de stadkommit., Ett allmänt skratt gjorde all fortttning af skålen onödig.