Aftonbladet – 21 november 1870, sida 2

framät, i den gråbleka skymningen, dubbelt grå, genom de höga, nakna träden på ömse sidor om vägen. f . Vargen är, som jag tror, dödad, men Pataud,. stackare, är iia biten. . Stig af och se efter. Jag skall hålla Finaud.. Patand skall aldrig komma sig igen, sade Pierre med klagande röst, sedan han undersökt hundens blessyrer. Den bofvens huggtänder ha trängt tör djupt. Låt hvar och en vederfaras rättvisa, sade mr Meredith, det var Pataud som började leken., Ni har skjutit Baptiste, monsieur Charles. Jag känner honom på hans skadade fot. Det var-just likt Pataud, den token, att rusa på den största och vildaste af dem alla tre. Stig af, monsieur Charles, och kom och se på honom; jag skall under tiden hålla hästarnen, tillade Pierre, som i sitt intresse för det !yckliga skottet nästsn glömde Pataud. Mr Meredith steg således af och betraktade det raggiga, grå odjuret, som redan började stelna i snön. Ja, det var Baptiste. Röfvaren, mördaren hade slutligen träffats af vedergällningen, men Pataud, som alltjemt jämrade sig af plågor, tycktes honom säga: Du har vunnit seger, men jag är den, som fått betala krigsomkostnaden. ISJUTTONDE KAPITLET. Ett bländande snötäcke låg tredt öfver trädgården följande morgon och. loften var bittert kall. Detta oaktadt kände Silvia sig frestad att gå ut redan innan frukosten. Hön hade hållit sig mycket inne till följd af kölden under senasse tid, och derför hade madame de FEzine föregående afton gjort henne present af ett pelsverk i förboppuing att derigenom locka henne u:. Pelsverk begag