sig ned i den lilla byn La Capelle vid gränI sen, der de inrättade ambulanser, utmärkta för snygghet och beqvämlighet. Den präktiga engelsk-amerikanska ambulansen var placerad på plateaun i Aufeld, under ledning af doktor Sims, och hade den ensam åtagit sig vården af mer än 690 svårt sårade. Med -Isitt praktiska förstånd hade dessi engelsmän -loch amerikanare inrättat en verklig modell-lambulans, utan all fråga den bästa jag sett -Ji så stor skala. Frikostigt underhållen af de eogelska komitterna fattades der ingenting, -Jallt kom från England med särskilda tåg. De sårade kunde ej nog prisa läkarne för deras l omsorger eller de ambulansen åtföljande sjukI vårdarionorna. De lemna oss aldrig,, sade Jen sårad till mig, alltid -äro de till hands, Joch detta skänker oss friskt mod: Våra franska ambuolanser betunno sig i Givonres, i Givonnoes-skogen, i Balan, täflande med de Jandra i nit och hängitfvenhet för sin upp; ift. Föröfrigt fanns det icke en enda af de små byarna i nejden, som ej var upptagen at läkare. I Douzy var den lilla sachsiska ambulansen förlagd, och den hade lyckats att iorätta allt så trefligt, som för en så sorgug uppgift var möjligt. I en trädgård hade den uppslagit ett lassrett, och der bland blommor och frakter befunno sig de sårade så väl — ett eget skådespel emellertid att se ett sjukhus på ett sådant ställe. Några dagar derefter lemnade jag Sedan för att återvända till Vouziers; jag kom också dit, men då Oktoberdagarne började komma med stora steg lemnade jag med ledsnad dessa ställen, der jag utstått så mycket, för att vända åter till Stockholm. Mina blickar vända sig nu tillbaka mot min vilja för att betrakta hela vidden af våra olyckor; men det är icke med denma den gamle romarens kalla och stränga känslolöshet; hvilken Horatius prisade, jag betraktar de ruiner, som uppstodo i går, dessa olyckor, som äro blott en dag gamla. Förunderliga öde: är det ej sennt, att Frankrikes lott är egoad att förfära och. förvåna just dem, som ha ledt det dit, der ni nu se det? För knappt någ-a månader sedan befann sig hela Europa i det stora. lugn, som föregår stora stormar... Frankrike; till utseendet mäktigt och aktadt, flödade öfver af rikedomar, dess hufvudstad fördunklade alla städer gerom sina monumenters prakt, sina festers glans. : Hvad har händt? Två månader ha varit tillräckliga för att få se denna makt skakad ända ned i sina grundvalar, en ärftlig dynas:i med ett ryktbart namn störtad från siova privilegier; en soverän, som eflemnar sitt svärd, nederlag följande på nederlag, oerhörda kapitulationer, som inrista neshga data i vår historia, fäderneslandet med ett ord inkräktadt af främlingar, sjelfva Paris kringrändt och måbända hotadt af fullkomlig törödelse. Inför sådana händelser hejdar sig själen oviss, obeslutsam och tyckes ehuru förgäfves utforska de första orsakerna dertill. Stora fel ba blifvit begångna. Msn kan ej tvifla derpå, och man kan icke skrifva dylika olyckor på hvad man kallar vapeolyckans räkning. Det finns således broitslige; man har tördristat sig att namngifva dem, man har utpekat dem, att börja med statschefen och dernäst hans generaler och ministrar. Tillåten mig tala med den öppenhet, som är sjelfva vilkoret för sanniogen; jag skall icke uppleta de brottslige, ty jag tvekar icke att säga det, vi äro ala brottslige; för somlige skall anparten i ansvaret bli dryg inför historien; men hvilken af oss fransmän kanl väl förklara sig fullkomligt oskyldig till dessa olyckor? Vi ha sanktionerat allt genom vår tystnad, vi ha underlättat allt genom vår servila efterlåtechet. B:kymmerlöse och lättsinnige, ha vi låtit makten ötverskrida de gränser, som ett fritt folks vilja utstakar för henne; vi ha varit liknöjda för det politiska litvet, för att endast tänka på detta nöjenas, berusLiogens och festernas lif, som tycktes beherrska alla andra värf. Vi ha vaknat upp, men det var väl sent; hvad man än må säga, hvad man än må tänka, så har logiken orubbliga lagar, ett folk har aldrig nägon anvan regering än den det vill fördraga. — Att i dessa sorgedagar vilja lätta sitt hjerta genom att kasta alla fel på fordna regeringar är hvarken ett klokt eller alivarligt uppförande. Det. anstår oss mer än någonsin att sänka hufvudet och vidkännas våra fel; det ligger iogen skam deri, jag tror till och med att deri ligger någon storhet. Vi ha inträdt i ett nytt tidskifte; upplyste af den förflutna tidens olyckor, må vi bereda oss allvarligt på framtiden. Vi skola ytterligare ha timmar af dyster sorg, derpå vi ej tvifla; de betänkligaste -0ordningar skola uppstå; men friheten skal sjelf läka sina egna sår, det är hennes ärofulla privilegium. Man torde fiona mig nog mycket förtröstansfull; men hoppet har slagit rot i mitt hjerta, och ipgen kan beröiva mig det. Jag talar med ungdomens hänförelse, skall man påstå, men det är med-en ungdoms hänförelse, som kalit motser den framtid, som förberedes, icke gör sig någon illusion om de år, som komma att följa. Ty det är isynnerhet oss, som det drabbar, oss unge, som mträda i den period af lifvet, då man tycker om att fiona jemna vägar och lätta passager, Och vårt fäderneslands ungdom, den, som skall afbjelpa den förflutna tidens fel, skall icke svika sitt värf, Uppfo trad i olyckans skola skall hon könna alla dennas bitterheter, men hon skall ärfva den ållvarliga sidan i all ting. Vi skola ba, vi uvge, för der-s fel, som gått före oss ; dule ua ossott törhärjadt Frankrike, ett I egvect. at krigsoederlag försvagadt, genom iv liska rederlag förslappadt; lika gid:, ij skola -rbeta obemärkta, tysta; k. kola vi aldrig, vi sjalfye menar jag, få se rwsultatet af våra ansträngniogar; mu vi !vls ostamentera åt dem, som komma efier oss, ett fritt, moraliskt, upplyst och på nytt födt Frankrike, derom hyser jag ett ontplånligt hopp. Jag tycker mig ännpad höra de ord, med hvilka regeringen underrättade nationen om den oerhörda olyckan vid Metz, och de vibrera änna i min själ dessa ord: Upplyften edra hjertaul och äfven jag, långt bort ifrån fusteriandet, men kännande mig i beröring med det, upprepar forutideng: sursum corda! och utan fruktan, utan utan svaghet am tan: fam framtidan