Aftonbladet – 19 november 1870, sida 3

När de, som göra anspråk på bildningens företrädesrätt, visa ordningens väktare missaktning, håna och handgripligt anfalla dem, och tro sig kunna göra det opåtaldt, så bör man alls icke förvånas öfver, om de, som ingen bildninge ega och i första rummet den sämre klädda pöbeln, som icke har något anseende att vedervåga, skola finna sig manade af den dåliga föresynen att tillvägagå med lika, om ej större råhet. . En märklig företeelse, som belyser situationen i Upsala, tillåta vi oss att framhålla. Natten emellan den 5 och 6 i denna månad utfördes ett ohyggligt nattskoj å Stortorget, då polisen, som ville afstyra oskicket, tilldelades blodviten och till sitt försvar äfven nödgades använda battongerna. Två dagar derefter förekom i tidningen Upsala en längre artikel, hvari frågades huru länge skall det gemena nattskojet få fritt och obehindradt passera till och med under våra värda poliskonstaplars — näsa ? Vidare yttrades: Det är alldeles omöjligt, att detta nästan hvarje natt passerande oljud kan undgå ordningsmaktens upprätthållares uppmärksamhet, såvida de äro försedda med dugliga hörselorganer, ty det mesta och intensivaste oljudet föres just å och omkring Stora torget. Att oskicket ej kan afstyras skulle således vara polisens fel; men i hela uppsatsen förekommer icke ett klandrande ord mot dem som anställt nattskojet! Det torde dock knappast behöfva erinras, att en fåtalig poliskår, under vanliga förhållanden tillräcklig, måste blifva vanmäktig gent emot en talrik skara ynglingar, lefnadsglada, obetänksamma, öfverdådiga och just i den sinnesförfattning då deej reflektera till hvad de vedervåga, när lusten plötsligt faller på dem att tillställa nattskoj. Polisen känner dem ännu icke, då de flesta endast en kortare tid vistats i staden, mörkret skyddar dem äfven från att bli igenkända, och för öfrigt hvad aktning skola de få för sedlighet, när ordningsmakten, som här ofvan visats, så orättvist angripes i tidningarne för oförmåga att göra sig ätlydd? Man kan emellertid som en allmänt gällande regel uppställa, att ungdomen hyser respekt för de äldre, som äro aktning värda. Mäovga tillhörande denna kategori finnas utan tvifvel äfven i Upsala; men hvarföre hafva de icke redan längt för detta med enighet och kraft uppträdt mot nattskojet? De som underlåtit det hafva derigenom Tförfarit både fegt och klandervärdt. Universitetets lärarekår uppgår till mer än 80 personer, och de flesta äro i sin fulla mannakraft. Kan man väl antaga, att de icke förmå utöfva något moraliskt inflytande på den del af studentkåren, som föröfvar nattskoj? Svarar man nej — de äro dertill oförmögna, så ha deja missvårdat sin samhällsställning på ett högst vetänkligt sätt, och förebråelserna för de oskick som föröfvas, drabbar lika mycket de indolenta lärarne, som de öfverdådiga fridstörarne. Men om vi antaga, att de förre gerna skuile vilja åstadkomma en bättre stämning och införa en bättre ordning, dock tvekande om den egna inre kraftens tillräck. lighet, hvarföre icke förtroendefullt vädja till de flera hundratal ibland studentkåren, hvilka ganska säkert villigt skulle verka i samma riktning som lärarne och för samma mål som dessa — för universitetets anseende, hvilket lider af detta nattskoj, som för dömes af alla rätt-tänkande? fller harva dessa lärare ingen annan förpligtelse gent emot studentkåren, än att fungera såsom föreläsare och examinatorer? Borde det icke för dem vara en samvetssak att uppträda råsom faderliga rådgifvare för den stora skaan af ynglingar, som är så lätt ledd, om len mötes med välvilja och frimodigt allvar? Hvad som tvifvelsutan i högst väsentlig nån bidragit att befrämja det ofta nämnda skicket, är den undfallenhet som universitetsnyndigheterna visat. De ega dock en ganka stor makt, enligt universitetsstatuterna. Då den universiteterna tillkommande domsätten upphörde, bibehölls disciplinarmyudigeten öfver de studerande. Universitetets rektor åligger, blanå annat, tillse, att sedlighet och flit bland den studerande ungdomen upprätthålles,; men huru hålles detta stadgande vid makt, då tillffoch ned i rektors nära grannskap nattskoj ofta örötvas, utan att han gör sig ringaste möda tt afstyra det? Rektor utöfvar den disciplinära myndigheten antiogen ensam eller semensamt med consistorium academicuna ninus,, och alla förbrytelser, större eller nindre, som af studerande begås i universietsstaden och en mil deromkring skola hos ektor till åtal anmälas; dena studerande, om förbrytelse begått, skallrektor låta kalla ch förhöra, hans förseelse utforska och pröf-a; men åtnöjes målsegande och tilltalad med jet ansvar hvartill rektor fäller den tilltalale, så kan detta beslut icke öfverklagas. lektor eger såsom disciplinärstraff ådö:na reställning och varning, samt skiljande rån universitetet för en, högst två terminer. lektor kan förvisa ärendet till vederbörande onsistorium, och skall ovilkorligen så göra ifall svårare förbrytelse är begången; då. kall konsistoriet pröfva, om förseelsen kan ned disciplinärt ansvar försonas, eljest varde en tili allmän domstol öfverlemnad,. Det är klart att då rektorsbefattningen är mbnlatorisk kan ingen kontinuitet i äsigter m förseelsers straffbarhet ega rum och ett tändigt haltande konsiderationssystem blir eraf följden, Ingen rektor vill vara sträng, an vill ej förlora sin popularitet bland stuenterna, och hans företrädare har äfven isat sig undfallande; men rättvisan får dergenom således sitta emellan. Se här ett xempel derpå. För några år sedan gick An fraåadlklia hand o se HT