Aftonbladet – 18 november 1870, sida 3

Helt enkelt för att utmärka hovom fram för hans underordnade bröder. Vargar gör: visserligen i allmänhet skada, men bönderns bry sig föga derom, förrän Baptiste är ut med. Då begynner krig rå allvar, ty Bap tiste är gammal och grå, slug som er räf och roflysten derjemte. Lika säker som Pierre vet det, vet också Baptist när vargjagt är i fråga; om han nu ha spioner och rekognosörer, eller ett så skarp förstånd, det känner jag inte; det vissa är att han vet det.n Silvia såg på Pierre, synbart tvifvelaktig men denne nickade och upprepade: Han vet det.n Men hvarför går då inte någon ut ensam och dödar honom ? frågade hon lifligt. På hvad sätt? frågade Pierre och blinkade åt kaptenen, som ännu alltjemt var ett tillstånd af bögsta munterhet. Låt mig få säga er, mademoiselle Nardi inföll mr Meredith, att då Baptiste ser e! karl med bössa i hand far ban vinken i ak och går bem; och då Baptiste väntar ett be svärligt besök går han ovilkorligt bort. Bap tiste är en skicklig general; men han är lil en af edra gamla, romerska fältherrar; ha gina sina bataljer genom att hålla sig un läD. Silvias mörka ögon flyttade blicken frå mr Merediths bleka, leende ansigte, till Pierres Denne nickade, såg skarpsionig ut och yttrad att Baptist var en gammal slug skälm. De blef en minuts tystnad, — icke mera, än e minuts, — hvarefter Silvia med en liten för aktfull krökning på sin vackra, grekiska öf verläpp, yttrade: Min far hade pistoler; han skulle skjut Baptiste., Kaptenens munterhet som nu något had saktat sig, bröt vid detta yttrande ånyo lös han skakade på hufvudet och såg på Pierr hvars bruna kinder fingo en högre färg i de han bastigt strök upp rockärmen ötver arm bågen och blottade ett långt, tandadt är framför Silvias ögon. Ser mademoiselle detta? frågade har