Aftonbladet – 18 november 1870, sida 3

och tvåtusen fremhundra ryttare. Mitbridates står här, stark till mängd men jlla försedd med proviant, en bekymmersam belägechet för en fältherre, gentemot en sådan general som -Lucullus, hvilken väl fö:stod sig på att uthungra sina fiender. Aha! vi ha en fasansfull episod för oss nu, mademoiselle Nardi, — den sköna Monomie, då bon söker hänga sig i sitt diadem, hvilket brister sönder, Här afbröt kaptenen sjelf sin historiska oration med ett utrop: Visst är det Pierres röst, som jag hör dernere! Och Josefine har gått; — vi. få lof att ha upp honom hit. Ni skall nog tycka om att få se vargjägaren Pierre, mademoiselle Nardi. Charlie, tillade han hviskande i det han gick ut och böjde sig ned öfver balustraden, kom upp med Pierre, mademoiselle Nardi önskar se en vargjägare. Silvia Jade bort sitt arbete, undrande hvad detta skulle betyda; i detsamma inkom mi Meredith, efterföljd af en mörk, ung man, i blå rock med röda uppslag, läderbälte och jagtknif vid sidan, Nåväl! började kaptenen ifrigt; hvad nytt ? Nyheten är den,, svarade skogvaktaren att Baptiste varit ute nu igen. Ja, det är honom likt! Hvad har har gjort ? Han nära nog skrämde ibjäl Pierrette och så tog han bort ett får. Den tjufven! Ja, så; ni ha således röfvate äfven bärb inföll. Silvia: lifligt och med en viss triumf: Pierres sträfva, soibrända ansigte fick et egendomligt uttryck; kaptenen kastade si; baklänges i stolen och riktigt tjöt af skratt men mr Meredith svarade med orubblig allvar: Våra röfvare gå på fyra fötter, made I moiselle Nardi. Beptiste är en varg. Ab, sådara ha vi med!inföll Silvia Hän I förd af patriotisk ifver; men hvarför kalla I den Baptiste? tillade hon och kastade e misstänksam blick omkring sig.