Aftonbladet – 17 november 1870, sida 2

att ångra sig. Carl den temte utbytte sin krona för en munkbätta, lät frå sin egen likbegäpgelse med kista, bårtäcke och dödspsalmer, men han glömde att begrafva sitt eget björte, Sak samma med Silvia. Det var nog lätt att förbjuda mr Meredith att nå-gonsin mera tala om kärlek, men. det blef icke så lätt att förbindra en helt: naturlig saknad efter en tillbedjare — törtjäst, upg och vacker — en tillbedjare, hvilken egde allt hvad som kande förvärfva honom en qvionas kärlek. Hon håde likväl yttrat ett sådant förbud och nu fick hon, ätven finna sig i följderna: Hurmsen öfver sin egen svag. het att tänka härpå, steg Silvia upp, gick bort till sin vän och yttrade tvärt — ty hon var sjelf alltför artistisk för att rätt mycket älska studier: Hur dörtjost du är i dina böcker, .Josefinel De ha varit goda vänner till mig, Silvia. Ja, jag tycker äfven om böcker, men inte alltid, jag menar att jag ej vill läsa hela dagen om Jag förstår. Jag undrar hor ofta på dagen du ändrar tycke, Silvia mia? : Ack, det är mycket ofta!, ljöd det ärliga svaret. Men, ser du, jag har så många Nardi ätt brås på. Såä, säg mig då hvilka. Jo, först min farmors mor, abedissan, som blef nunna då hennves nrake dog. Hennediknar jag, då jag är beskedlig. Nå ärdet min grand oncle, cavaliere Nardi, som skref dålig vers; derjemte är jag ett litet grand Clifford, söm du kanske vet och då — Silvia afbröt här hvad hon ämnade säga, vid ljudet af dörren. som öppnades och åter tillslöts, hvilket kom bepne att se sig om. Det var mr Meredith, som stigit upp och gick sin väg. (Förts.)