Aftonbladet – 16 november 1870, sida 3

BLANDADE ÄMNEN En gossestöld i Rom. (Motbild till Mortarahistorien.) Den nya polis, som italienska regeringen organiserat i Rom, har öppnat sin verksamhet med en vacker handling — den har, om än i ringa män, lyckats försona ett af prestväldets nedrigaste dåd. Hade icke tilldragelsen med den stulne judiske gossen Mortara väckt så utomordentligt uppseende i hela Europaj ja föranledt diplomatien att inblanda sig i saken, skulle de påfliga myndigheterna i Rom utan tvifvel ha satt barnstöld från judiska föräldrar uti system och bedrifvit slikt i största skala. Nu har man lyckligtvis blott enskilda sådana fall att omtala. De voro temligen kända i Rom, men der fanns ingen tidning, som kunde offentliggöra dem för verlden utanför stadens portar, och de bestulna föräldrarne, som darrade för påfvens squadriglieri och för de kejserligt franska bajonetter, i hvilkas skydd sådantföröfvades, måste tiga och lida. Den 25 Juli 1864 bortröfvades en nioårig judisk gosse, Guiseppe Coen, af prester tillhörande Catechumeni-institutionen. Gossen, som var satt i skomakarelära, plägade hvarje afton återvända till sina föräldrars hem, men den dagen uteblef han. Föräldrarne blefvo, oroliga; de skyndade till hans mästare, i komplott med hvilken presterna hade bortfört gossen, men denne låtsade vara fullkomligt okunnig om hans öde; ängsligt sökte de öfverallt, från hus till hus, från gata till gata, men förgäfves. Rörd af den arma modrens förtviflan upptäckte skomakaren slutligen, att gossen befann sig i Catechumeni-inrättningen. Modren skyndade dit, hon begärde få se sitt barn — men nej. hon tillbakastöttes af presterna och svimmade vid husets tröskel. Dag efter dag begaf hon sig dit och vandrade långa timmar framför byggnaden, i hopp att få se en skymt af sitt barn. Detta betraktades som en grof förnärmelse mot de påfliga myndigheterna. Hon blef häktad på gatan och kastad i fängelse. Nu tyckte franska beskickningen uti Rom, som blef underrättad om hennes fängslande, att presterna gått något för långt. Genom franska ministerns bemedling blef fru Coen befriad, och hela familjen utvandrade till Livorno, Fru Coen bade blifvit rubbad till sina sinnen genom de olyckor, hvaraf hon drabbats, men i Livorno blef hon genom omsorgsfull vård återstäld. Långa år förgingo. Hvar gång ropet ljöd: Garibaldi går mot Rom,, vaknade hoppet på nytt i de stackars föräldrarnes hjertan, men blott för att svikas. Ändtligen kom det stora budskapet: Italiens fana fladdrar på Capitolium.. Fru Coea skyndade till Rom. Nu vågade presterna icke längre stöta henne tillbaka, än mindre häkta henne. Mötet med sonen var sorgligt. Barnet hade blifvit yngling, ynglingen seminarist och den unge seminaristen uppfostrad i hat till sina fäders tro. Guiseppe emottog kallt sin moders omfamningar. Att återvända till dem var att bli exkommunicerad, att lyda dem var att dömas till afgrundens qval. Presterna vid inrättningen, i hvilken han uppfostats, förklarade triumferande att han icke vill återvända. Men han var ännu omyndig och stod under föräldrärätten. Fru Coen erhöll af italienska polismyndigheterna fullmakt att föra honom med sig, och hon gjorde det, sedan bon å sin sida förbundit sig att respektera sonens religiösa öfvertygelse. Men dermed var italienska polisens åtgörande i saken icke slutadt. De två hufvud-intrigörerna i detta drama, fader Muti och fader Imperi äro häktade, anklagade för barnstöld och vänta nu att bli stälda för domstol. De tidningar, som nu uppstått i Rom, berätta, att unge Coen, vid första underrättelsen om hans moders ankomst dit, blef gömd i sjelfva Vatikanen, påfveng palats, och att han icke återfördes derifrån, förrän polisprefekten chevalier Lipari hotat att med gensdarmer genomsöka palatset. Detta ger en försmak af de förvecklingar, som utan tvifvel skola uppkomma, om påfven skall bibehålla sin suveränitetsrätt öfver en del af staden Rom. Denna rätt stod här i strid med familjerätten i civiliserade samfund, och redan nu sågo sig de italienska myndigheterna nödgade att kränka den förra, för att skaffa aktning åt den senare.