Aftonbladet – 15 november 1870, sida 2

Gustaf Reinhold Rabe. (Vid grafven den 13 Nov.) O, ljufva, stilla, sköna färd, Då upp till evighetens verld Af döden vi ledsagas! Då smärtans sista kalk är tömd Och jordens sista oro glömd, Och bättre öden dagas! O, ljufva, sköna, sälla strand I andars underfyllda land, Der vi så fridfullt hamna; Der kärlek öppnar oss sin dörr Och alla de, vi saknat förr, Oss till välkommen famna! O, ljafva, dyra, helga stund; Då vi ett himmelskt skönt fö 2 Med Herren Gud få knyta! Då, likt en ton, som smälter i En outsäglig harmoni, Vårt lif I Hans får flyta! Du fromma ande, ljutva själ, Som :skyndat säga oss farväl, Din längtans mäl Du hunnit! Allt ädelt, som Du ville här, Allt skönt, som var ditt lifs begär, Som eget nu:Du vunnit! E. v. OQO.