Aftonbladet – 15 november 1870, sida 2

— Jernbanan Upsala—Storvik. Med wpledning af chefens för civildepartementet rifvelse : till verkställande direktören för Köping—Uttersbergs jernväg, för inhemtande af hans omdöme rörande den spårvidd, som bör begagnas på statens Norra stambana Upsala—Sala—Krylbo—Storvik. grundadt på den erfarenhet, som vunnits vid Köping Uttersbergs smalspåriga bana, har nämnde direktör, bruksegaren L. Lindberg, afgifvit ett meddelande, uti hvilket, sedan trafikförhållandena på Köping— Uttersbergs-banan samt de förhållanden, hvilka uppstått genom denna jernvägs beröring med den bredspåriga Köping—Hultsbanan, blifvit omnämnda, direktören i sjelfva hufvudfrågan, med särskildt afseende på bergsoch brukshandteringens behof, uttalar sin åsigt på följande sätt; Erfarenheten har hitintills visat, att den större spårvidden och tyngre materielen vid statens jernvägar varit särdeles lämplig för landets behof med sina långa distanser och ojemna klimatiska förhållanden, och då frakterna för tyngre och mindre värdefulla effekter, som framgått långa vägsträckor, småningom kunnat nedsättas, hafva banornag och materielens trafikförmåga alltmera tagits i anspråk. Detta blifver i ännu högre grad händelsen, då stambanorna komma i beröring med våra bergslagsorter med sina stora qvantiteter af tunga effekter, hvarest de oafvisliga bebofven på varornas tränsporterande långa distanser, inom någorlunda bestämda tider hela året om, allvarsamt taga den närvarande solida konstruktionen å såväl banor som materiel i anspråk. Man torde med full visshet kunna antaga, att då Norra stambanan från Upsala öfver Krylbo till Storvik är anlagd, samtidigt dermed äfven en bana från Norbergs grufvefält till Krylbo är kommen till stånd. Med kännedom om de stora malmtillgångarne inom Norbergs bergslag och de stora skogarne inom Gestrikland och andra provinser norrut, kan man för visso antaga, att en högst betydlig trafik af malm kommer att ega rum från Norbergs grufvefält till Storvik i och för förbrukning vid jernverk utefter Gefle—Falu-banan äfvensom till Gefle för aflastning på Norrland. Åfvenledes komma Norbergs grufvor att förse med malm skogstrakterpa emellan Sala och Upsala, och det är mer än sannolikt, att malm från samma grufvefält äfven kommer pr jernväg att gå till Stockholm, för att der exporteras till Finland och dels fortsätta på jernväg till Södermanland, Östergötland och framför allt Småland, sedan den beslutna Norrköping—Nässjö-banan blifvit fullbordad. Å andra sidan torde det äfven vara otvifvelaktigt, att träkol från de skogrikare trakterna komma att pr jernväg transporteras till närheten af Norbergs rika grufvefält. Jernhandteringens framtid uti vårt land ligger efter min uppfattning uti dess koncentrering till större fabriksanläggningar vid våra rikligare vattendrag, der vi hafva tillräcklig drifkraft. Sådana stora fabriksanläggningar kunna dock aldrig komma till stånd, förrän lämpliga platser härför genom jernvägar komma i beröring dels med ett eller flera af våra större grufvefält, dels med skogsorter och dels med de redan färdiga statsbanorna, hvilka, såsom hafvande.en och samma spårvidd, kunna utan omlastning fortskaffa malm och kol från alla delar af landet: Man kan nemligen omöjligen tänka sig att med dragare kunna till en plats framföra tillräckliga qvantiteter träkol, utan måste detta ske på jernvägar och jernvägar med lika spårvidd, ty det är snart sagdt en absolut omöjlighet att utan alltför stora omkostnader och förluster omlasta artikeln träkol. Om en sådan fabrik, som nu ifrågasättes, ligger i Gestrikland, Westmanland, Nerike, Wermland och Småland eller annorstädes vid jernväg med samma spårvidd som statens jernvägar, så öppnas för den möjligheten att erhålla kol ifrån alla dessa provinser till och med från Norge, ty