Aftonbladet – 15 november 1870, sida 2

Tänk ej vidare derpå — känn ingen saknad för min skull, sade Silvia; jag är inte alls god. Han skulle bli olycklig med mig, var säker derpå. Skall jag gå efter mitt arbete och sitta här hos dig? frågade hon hastigt och drog sig ifrån madame de Y.Epine. Ja, gör det, svarade hennes vän, litet förvånad öfver detta hastiga ombyte; men hon fattade ganska väl orsaken, då, i det—— som Bilvia Var gången, hennes bror om. Mr Meredith såg frisk och glad ut. Han kastade en blick efter Silvia, såg derefter på sin syster och sade skämtsamt: Bestämdt är jag inte i onåd hos mademoiselle Nardi. Nåväl! jag kan bära den motgången. Hans syster såg på honom och kände sig i dubbelt afseende förvirrad. Då hon såg honom stå framför sig i den första mannaålderns hela kraft och skönhet, kunde hon icke fatta att Silvia ej tacksamt emottog ett sådant anbud och ej mindre förvånade henne det bekymmerslösa lugnet hos mr Meredith. Ansåg han sig måhända säker, med den framgång han hittills haft i alltirg, att slutligen besegra denna egensinniga flickas nyck? Du kan bära den, sade hon efter en stund; men skall du inte finna det svårt?. En lätt rodnad färgade hans kind. Du sof ej?, sade han hastigt. Nej, Charlie; och missförstå mig inte: jag blef mera öfverraskad än jag kan beskrifva. Jag håller hjertligt af Silvia, men... Men hon bryr sig ej det riogiste om mig, vill du säga. Jag vet det, Josefine; tro inte att jag gör mig några illusioner i den vägen. Jag vill inte göra dig några frågor — vill ej veta om du gjorde något försök att öfvertala henne, nu, då jag kom. Om så