STOCKHOLM den 14 Nov. Ha de allmänna sympatierna för Frankike i vårt land minskats, sedan det ena olycksslaget efter det andra drabbat det franska folket? Skola de upphöra, om det visar sig, att detta folk måste duka under för våldet, om den hänsynslösa främmande invasionen sluter förbund med en liten inhemsk ifventyrareliga för att sönderstycka landet och trälbinda folket? Nej! och tusen gånger nej! Svenska folket är icke så flyktigt i sina tänkesätt, icke så! ombytligt i sina känslor. Det har aldrig dragit i betänkande att kännas vid och tydigt uttala sitt intresse för hvarje folk, som kämpar för frihet och sjelfbestånd, ätven om det synes dömdt att duka under i kampen mot en öfvermakt. Franska folkets olyckor och de oerhörda lidanden, under hvilka det nu måste sucka, ha endast varit egnade att göra sympatierna i Sverige mera intensiva. Om en eller annan stämma nu höjer sig, som talar ett annat språk, så bör detta icke väcka så mycken förundran eller tolkas såsom symptom för en förändring i allmänna tänkesättet. Först och främst finnes det öfverallt en del personer, som i hvarje sitt offentliga uppträdande låta sig bestämmas af åtrån att göra sig originella och märkliga genom att uttala en mening, som skall förekomma alla oväntad. Under en offentlig debatt vänta de ofta till emot slutet, för att då med ens och med beräkning af en oerhörd effekt förklara, att båda sidorna ha orätt, och att man bör se saken från en högre synpunkt. Vanligen befinnes det,som de då ha att andraga, icke innebära någonting nytt, utan blott en utstoffering af åtskilligt, som på den ena eller andra sidan blifvit andraget, med tillsats af någon sjelfbehaglig och högtrafvande paradox. Gentemot den kompakta opinion i vårt land, som ogillat den preussiska politiken och önskar att dess planer mot Frankrike måtte stranda, har naturligtvis en och annan funnit den högre ståndpunkten ligga i ett slags försvar för nämnde politik. Det torde vara tilllåtligt antaga, att om sympatierna för Preussen och för de bismarckska tendenserna varit allmänna i vårt land, skulle samma personer ha sökt ådagalägga, att dessa tendenser vore vådliga och att det är Frankrike, som under denna konflikt i främsta rummet vore förtjent af vårt deltagande. Vidare är det ganska naturligt att framgången skall imponera icke obetydligt på många. Det finnes hos åtskilliga personer en oemotståndlig tendens att hylla den, som: har lyckan medsig, att. egna beundran åt den, som flyter. ofvanpå. Man träffar derföre onekligen en och annan som. nu skulle finna det mycket lämpligt att göra en liten högersväng i sina sympatier, ehuru han känner sig något generad af det varma deltagande för Frankrike och den fördömelse af den preussiska annekteringspolitiken han, vid krigets början och under dess första period uttalat. Personer gifvas utan tvifvel, som icke blott inför andra, utan äfven inför sitt eget medvetande söka efter en plausibel förevändning för förändrade tänkesätt och känslor. En dylik förevändning kan synas ligga uti den närvarande inre ställningen i Frankrike; det bristande sammanhanget i dess regering och försvarsåtgärder, de söndringar och oroligheter, som der förspörjag. Det är ja mer än beklagligt, det är ja rentaf eländigt, att ou i den yttersta fåarans stund icke hela franska folket står som en man, med en enda tanke, ett. enda sträfvande, fösterlandets försvår,. Det är mycket lätt att utkasta ett dylikt klander, men man tänker sig dervid icke noga in ide närvarande förhållandena och ; glömmer de orsaker, ur hvilka de utvecklat sig. Först och främst får man icke bedöma ställningen efter de sensationstelegrammer, som, med en gifven tendens att teckna de franska förhållandena så mörkt som möjligt, kringsändas, isynnerhet af en beryktad vorden telegrafkorrespondent i Briissel. Då denne samvetsgrannt hopplockar hvarje litet drag, hvarje Jöst on dit, som är egnadt att väcka föreställning om split, upplösning och bristande energi i Frankrike, så sker detta med full insigt derom, hvilket inflytande man med begagnande af telegrafbyråerna kan under kritiska perioder utöfva på opinionea i Europa. Om denne korrespondent t. ex. berättar, att en klubb i Marseille dekreterat håtionalförsvarsregeringens afsättning, så vet han mycket väl, att en stor del af allmänheten icke skall så noga afmäta och granska värdet ocH betydelsen af en dylik notis. Förekomme densamma blott bland andra mer eller mindre tillförlitliga uppgifter i en belgisk tidning, skulle ingen dervid fösta ågon synnerlig uppmärksamhet; att exalteradt språk kan föras och extravaganta resolutioner fattas inom åtörre och mindrö klabbar i en tid som denna, finner man föga besynnerligt, och för att kunna tillmäta saken någon vigt, skulle man då först vilja veta källan, från hvilken uppgiften:vore-hemtad, och känna, hvilken omfattning och betydenhet den ifrågavarande klubben kan ha. Men då uppgiften kommer bland telegrammerna, inbillar man sig gerna, att den har någon utomordentlig betydelse och att den är betecknande för hela situationen, Om ock-flertalet af dylika telegrafiska sensationsuppgifter sedermera icke vinna bakräftelse eller visa sig sakna all verklig betydenhet, så fäster man sig då föga dervid, man här glömt bort dem, men intrycket stannar qvar, och man är Bestörtning grep henne så att hon knappt; kunde andas. Han läste så klart som i en öppen bok, uttrycket i hennes ansigte, och hans ord, uttalade med fast och bestämd röst, bekräftade hvad blicken redan hade ppat. Ja, sade han, sakta, som för att ej väcka lsin syster. Jag älskar er. Från första stun