SILL. Y IA. Af JULIA KAVANAGH Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD. Hvarför stod hon så ensam i verlden! Hvarför hade Josefine lockat henne att lemna sina kära, godhetsfulla vänner, don Sabino och hans syster, och att komma till detta franska slott, långt ifrån hennes eget land och egna landsmän! O, att hon nu hade kunnat komma åter till masserian och dess vänliga innevånare, bort ifrån dessa främlingar, hvilka: föraktade Rom och:dess folk! Hennes hjerta klappade af sorg då hon tänkte härpå och det var blott med svårighet hon förmådde bekämpa sina tårar. Men Silvia hade en stark vilja; hon var derjemte stolt och ehuru upprörd hon inom sig var, böjde hon sig endast djupare ned öfver sitt arbete och ville icke återse upp, innan hop kände sig viss på att det sista spåret af sinnesrörelse försvunnit från hennes .ansigte. Då först höjde hon hufvudet, måhända med ett litet uttryck af stolthet, och när hon så gjorde, föll hennes blick på mr Meredith. Han hade tillslutit boken och med armbågen stödd mot bordet samt halft framåtböjd, såg han på henne med en blick, så underlig, så djup och brinnande. att ingen qvinna eller flicka, huru oskyldig och oerfaren hon än måtte vara, kunde misstaga sig på dess mening, Detta var kärlek, — eförställd, berusande, tillbedjande kärlek. Om Silvia blifvit trä fad af en förtrollning skulle hon ej kunnat förblifva.mera orörlig vid denna blick, än som nä var händelsen. LL 30 A B HR 228-968.