TeICKLCN, al SUaL alctiIStal Ilan SID VICSSyl. lan ämnar låta välja ett nytt kommunalåd. Ryktet att tyska riksdagen skulle komma utt sammanträda i Versailles håller fortfaande uti sig, utan att dementeras af de oficiösa Berlintidningarne. Åfven den liberala oressen omnämner det utan att deruti finna ågonting synnerligt anmärkningsvärdt. Neue freie Presse, som ej nog kan uttrycka sin örvåniog öfver att man ej från den ena indan af Nordförbundet till den andra helsat detta foster af en reaktionär fantasi med stt skallande löje, utan behandlar det som någonting mycket sannolikt och finner det relt naturligt att om ej berget finner för godt utt gå till profeten, profeten skall kommenderas att gå till bergeto — yttrar med anledning häraf följande bitande ord: Vi ha hittills alltid trott att ett parlament ej kan mobiliseras och föras utom landet som en armekår och en landtvärnsdivision. Man hade visserligen kunnat vänta, att en så omtänksam statsförvaltning som den preussiska skulle på förhand, liksom hon organiserar en fältpost och en fälttelegraf, äfven inrättat ett litet fältparlament för att i händelse åf behof föra det med sig itrossen. Men hvad vi dock sannerligen ej skulle kunnat drömma om var att inemot 300 representanter af det nordtyska folket — två hela kompanier ickestridande — en vacker dag skulle emellan ett ärtkorfståg och ett lasarettåg inpackas i ett extra parlamentståg och föras utom lendet till krigsskådeplatsen, emedan H. M. konungen äfven under vapenstilleståndet ej vill lemna armen. — — — Riksdagen i Versailles! Tyska folkets representanter från Memel till Saarbräcken fö samlade i det franska konungaresidenset utanför Paris portar! Monarkien af Guds nåde tagande revanche för d. 4 och 19 Avgusti 1789, Bismarck contra Mirabeau, undersåtpligter contra menskliga rättigheter, hvilken omkastning! De vidhvarje steg uppdykande minnena om den herrskare som uppfunnit satsen LEtat cest moi, (staten, det är jag) måste på den kunglige herrns sinne gjort ett ofantligt angerämt intryck; han bör när han i Ludvig XIV:s galleri uppläser sitt trontal för sina trogna riksombud, känna sig lika lyftad till sinnes som Polykrates när han skådade ut från tinnarne af sitt palats. Wientidningen tillägger till slut: Under den korta, men väldiga historiska period: vi genomlefvat har nu småningom den tidpunkt inträdt, då intresset och ;pligten. bjuda att ej blott ha ögonen fästade på fienden, utan äfven något litet se om det egöa huset. Det är änvdtligen tid. attkomma till klar insigt derutaf, att om kriget också är detstörsta onda, enheten derför ej är det högsta goda, och det ges ännu många andra ting mellan kriget och enheten, hvarom våra tyska bröder nu borde drömma något litet. Den tyska riksdagens inkallande till Versailles — vi äro ännu alltjemnt benägna att eödast anse ryktet för en misslyckad förkännare — vore liksom pröfvostenen om det. tyska folket är dugligt att på konstitutionalismens breda väg gå jen bättre framtid till mötes, eller om det är beredt att abdikera till förmån för regementet af Guds nåde. Ett riks dagssammanträde i Versailles vore likbetydande med ett plebiscit, hvarigenom det i Frankrike så nesligt fallna personliga regementet skulle, förbättradt och fullkomnadt, åter upprättas i Tyskland. Derför har det tyska folket sannerligen ej stridt och blödt att äfvenhädanefter de till Johanniterriddare maskerade junkrarne skola ifred somvickrig:spela herrar och generalstabens hemliga godtfinnande för all framtid bli regeringsvisbetens ofelbara formel. Skall då kriget evigt föda kriget och aldrig freden ? . Riksrådet i: Wien. har nu sammanträdt. Författningspartiet befinner sig i-majoritet.i båda kamrarna, och det är all sannolikhet för att ministören Potocki faller redan under adressdebatten. Båda husen ämna i sina adresser förklara att han ej eger deras förtroende. Man synes trö på en kombination Schmerling-Herbst-Rechbauer.