adt den ockuperade delen. Vapenhvilans kulle vara 25 dagar och en motsvarande pro-!n riantering skulle tillåtas. Preussen gjordelp nga invändningar mot de två första punk-lFE erna ehuru det med hänseende till valen ilr ölsass och Lothringen gjorde några förbeåll, som vi icke vilja underkasta något närmare skärskådande, då förvägrandet af pro-la rianteringen gjort en ytterligare diskussion r stverflödig. Provianteringen måste likväl be-!fi raktas såsom ett absolut nödvändigt vilkorför on vapenhvila. En vapenhvila, hvarunder Parislr j tillätes proviantera sg skulle, påståll vi. endast blifva ett medel att framtvingalf stadens kapitulation inom en gifven tid. Ge-lä nom sin vägran att samtycka till provian-lsg teringen afslog Preussen vapenstilleståndet. e Genom att låta Paris hemfalla åt hungers-r nödens fasor skulle preussarne icke endast1 tillintetgöra armön utan hela franska nationen. Europa fordrade att en konstituerande för-c samliog skulle sammanträda för att manll skulle kunna underhandla om fred ; men Preus-t sen har hindrat dess sammanträdande genom rr att uppställa ett obilligt, mot den allmän-lsg na, rätten stridande, vilkor för dess inkallande. 1 Då Preussen beskyller den franska regeringen t att hafva tvungit det att uthungra Paris, skallls Europa veta uppskatta berättigandet af denna lt beskyllning. Hon är ingenting annat än det!e sista draget af en politik som började med li att sätta suveränens ord i pant till förmån, för fransmännen och slutade med att afvisal( hvarje kombination, som kunde göra det möj1 ligt för Frankrike att tillkännagifva sin vilja. s Vi känna icke de neutrala makternas tankar ; om dessa med så mycket högmod afvissde. förslag. Måhända är det dock ej omöjligt ji att gissa hvad Preussen skall lemna makterna . öfrigt, om en seger skulle tillåta det brivga alla sina planer till utförande. Vi ha för vår del åtlydt en enkel, befallande pligt, då vi sökt ingå på preussarnes förslag till vapen-1 hvila, då häri låg det enda medlet att genom en nationalförsamling lösa de fruktansvärda frågor, som kejserliga regeringen utsätt. Preussen inser väl, hurn förhatligt afvisandet af vapenstilleståndet är och derför omgifver det sitt afslag med en slöja, som ej kan bedraga någon. Att vilja beröfva oss lifsmedel under en månad, är detsamma som att affordra oss våra vapen; men dem ämna vi ej nedlägga förr än efter en fortsatt strid. Som män af heder ha vi gjort allt, hvad vi förmått, för att göra ett slut på striden; men man tillspärrade för oss hvarje utväg och vi na nu endast vårt mod att förtrösta på och vi återkasta ansvaret för all vidare blodsutgjatelse på dem, som systematiskt afvisa hvarje öfverenskommelse. . Det är åt deras personliga ärelystnad som ännu tusenden skola uppoffras. Då Europa ville göra ett slut på striden, på det att-nationens representanter skulle kunna samlas: för att göra ett försök att sluta fred, ville de endast samtycka härtill på vilkor, att den lidande befolkningens qvinnor, barn och gubbar skulle sakna hvarje medel att uppehålla sig, så att efter vapenhvilans utgång ingen annan kamp skulle återstå för försvararne än kampen mot hungersnöden. Preussens ledare ha icke dragit i betänkande att gifva fyra stormakters förslag ett dylikt svar. Vi uppfördra derför dessa makter att vitna emot Preussen, och vigörå det i den öfvertygelsen, att om deras egna undersåter, deras egna armber skulle rösta, skulie de fördöma denna omenskliga politik. Franska regeringen vill ännu göra alltför att åstadkomma en värdig fred. -Man:har beröfvat henne medlet att rådfråga Frankrike, Emellertid har hon tillsport Paris, och hela staden har trädt under vapen för att visa landet och verlden, hvad ett folk förmår, då det försvarar sin ära, sitt hemoch sitt oberoende . Picard; som inom provisoriska regeringen representerar det konservativa elementet, skall ha föreslagit en förändring:af ministören; hvarigenom Barthelemy de S:t Hilaire skulle inträda som inrikesminister i Gambettas ställe. Hans förslag hade dock ej rönt bifall, och Jules Favre sköter fortfarande interimistiskt inrikesdepartementet. General Schmitz; Trochus förste adjutant och chef för hans generalstab, tros komma att afgå, emedan han ej utvecklat tillräcklig energi medan Trochu var arresterad. Denne skall i stället få en vice guvernör vid sin sida. Efter händelserna den 31 Okt. håller regeringen ej längre sma sessioner i Hötel de Ville, utan än i det ena än:i det åndra af minvisterlerna. Endast chefen för regeringens kabinett har fortfarande sitt embetsrum i Hötel de Ville, för att mottaga de meddelanden som göras henne, I Tours trodde man den 6:e fullt och fast på ett stillestånd. Det var jemte Metz kapitulation det allmänna samtalsämnet för dagen. Hvad den senare beträffade, tviflade man i början starkt på sanningen af de beskyllningar som gjordes mot Bazaine och klandrade mycket Gambettas proklamation; men under de senaste dagarna hade genom enskilta bref och meddelanden af officerare fakta af den mest graverande art hopat sig i en sådan mängd, att åeigterna blifvit helt och hållet förändrade. I Marseille har ställningen. betydligt förbättrats. Garde civique är upplöst. Dess sista tillflyktsort var prefekturpalatset. Der inneslatet, kapitulerade det. och upplöste sig tör att derefter åter ingå i nationalgardets leder. De måste defilera mellan. två..bataljoner, af hvilka den ena, den tredje, till största delen bestående af köpmän, var föremål för deras särskilta hat. :Derefter tågade de genom staden under ropen: TLefve republiken! Lefve unionen! Nationalgardet svarade: Ned med Cluseret! Generalen hade emellertid förOona EEE