Aftonbladet – 11 november 1870, sida 2

teckning — skjulet med vagnen. och kalkonen, hvars likhet med den sköna damen var troget iakttagen Två data med hundra års mellantid fullständigade den epigrammatiska sammanstållning, som mr Meredith först hade uttalat. Ja, det är jag som har tecknat det, svarade Silvia vårdslöst, under det hon sammanvek papperet för att nysta sin tråd derpå. Det är skada, sade han; denna lilla teckning vitnar om verklig talang. Silvia höjde ögonbrynen och fick ett spotskt uttryck omkring munnen. Det var en barfotad gosse, som med ett stycke kol ritade mycket bättre saker än dessa, på en mur midt emot palazzo Nardi, sade hon. Möjligt! men den muren är långt borta, mademoiselle Nardi, och er täcka teckning var här Silvia såg otålig ut. Zz Hvarför skulle jag förvara den lilla papperslappen? sade hon; jag kan ju rita något annat. Odla då denna gåfva af naturen, jag ber er, yttrade han; ni eger henne sannerligen i en sällsynt hög grad. Silvia såg på honom, skrattade och skakade på hufvudet. Att virka behagar mig bäst,, sade hon. Charlie! ropade kaptenen, kom och säg mig din tanke om denna strategiska fråga. Mr Meredith gick och kom ej tillbaka. Jag tror honom inte,, tänkte Silvia med svällande bjerta; jag är ju blott en okunnig, romersk flicka, som han i sitt hjerta föraktar. å Denna föreställnipg hade tagit fäste ihennes sinne och kunde icke utplånas derur. Den gaf en falsk tolkning åt all mr Merediths artighet och vände hans vänligt me