Aftonbladet – 9 november 1870, sida 2

mycket eftertryck — var den första som for. Mrs Bartons syster behagade föregifva sig vara sjuk, bsra för att mrs Barton skulle resa. Mrs Green uppförde sig verkligen abominåabelt; hon kom aldrig tillbaka, men flackar nu omkring med de der flickorna Raymond. Mr Evfield, som aldrig kan hålla sig stilla, har vått och förkylt sig, så att bonom bar man då ingen trefnad af längre. Och som miss Gray tänker resa till miss Meredith, så har professor Smith och jag kommit öfverens om att det bästa vi kunna göra är att stävga porten och följa med henne. Madame de PEpine yttrade artigt sitt deltagande för sin gra u, och lady John, som ej kunde glömma sina lidna oförrätter, upprepade dem ånyo samt beklagade sig ånyo öfver sina vänner. Hela tiden satt miss Lovell och såg på sin parasollkrycka och vägde af och an på stolen. Miss Gray deremot började för arbets skull ett kalit och lifvadt samtal med ia om huru vackert vädret var och huru äm skogen var just nu och om att mr ith ej var bemma, Nej, hangjär bortrest för dagen,svarade Silriag men tillade hastigt: Hvad ni är lik honom! De voro verkligen lika. Båda egde samma rt af fin och ädel skönhet; båda hade samna likgiltiga grace, men den dämpade elden Charles Merediths blick, kunde aldrig skönas i Ada Grays unga, kalla ansigte. Bzraeist sinne eller sorg, eller måhända den förma fattigdomens betryck hade släckt all !d i hennes sinne — om den någonsin fonits — så komplett, att ej en gnista återstod. Charlie och jag äro kusiner, gom Li kenke vet, svarade hon kallt till svar på Sil-! ias anmärkning, och vi anses verkligen, om ni säga, vsra lika. Det är rätt ledsamt tt jag ej får träffa honom innan vi resa.