Aftonbladet – 8 november 1870, sida 2

Madame de IEpine såg förvånad ut. Hor visste intet om den saken och sade äfver detta. Silvia kastade en hastig blick på mi Mereditb; han tycktes icke hafva hört sir stjuffaders fråga och förd eobesväradt samtalet in på andra ämnen. Och ändå ansågo både mrs Groom och lady John att det kunde ligga någonting under nyckelos försvionande,, tänkte Silvia, då hon efter frukosten gick ut på terrassen för att der promenera af och an i skydd af det gamla, massiva slottet, ty ehuru dagen var klar, kändes höstluften skarp för der uoga italienskan. Då hon härunder gick förbi det halföppna fönstret till mr Merediths arbetsrum, hörde hon denne tala med kaptenen. Han sade: Jag torde ej vara tillbaka förrän om några dagar, men säg inte detta åt Josefine. Du skickar oss väl underrättelser om dig, så ofta du kan,, sade kaptenen. Ja, ganska säkert — dagligen. Silsia skulle ej kunnat höra mera, såvida hon icke bade stannat för att lyssna, men hon hade redan hört nog, för att fatta mr Mereditbs meniog Den var ej heller svår att gissa. Hvar gäng han begaf sig ut, hade Silvia sett hans systers bleka ansigts få ett uttryck af oro; hvar gång han dröjde öfver den utsatta tiden, hade hon sett madame de YEpine blifvit orolig och ångestfull, ehuru hon aldrig yttrat ett ord om orsaken dertill; och hvar gång som han frisk ochsund kommit åter hade Silvia tydligtkunnat läsa glädje och tacksamhet i hennes blickar. Jag förmodar hon fruktar för att han skall bli mördad, tänkte Silvia ned en rysniog. Så var också förhållandet och säkerligen var det härpå er Meredith och havs s:jnffader syftade då de öfverenskommo att förtiga huru länge han torde dröja borta.