Aftonbladet – 7 november 1870, sida 4

3 LANDADE ÄMNEN. En visa om Metz, Man har i dessa dagar gravnskapet af Metz, gjort ett i litterärt hänende intressant fynd. Man har nemligen uppickt en gammal visa, författad af en fransk solat, som tillhörde den besättning, hvilken konung lenrik II år 1552 inlade i staden. Enligt denna isa öppnades Metz portar den andra dagen i den ackra månaden April för konnetabeln Montmoeney, och följande måndag höll konung Henrik tt intåg. Likasom många svenska folkoch solatvisor sluta med att berätta hvem som visan iktat har, och dervid ofta fästa en skämtsam oint, så gör äfven vår franske soldats poetiska tgjutelse, som upplyser, att dess författare, en rankrikes krigare, denna visa gjorde I de lorrainers land, När han med fläsk sig smorde Invid en källas rand. Slutversen lyder på 1500-talets franska: Qui feist la chansonette IYun si trös plaisant son Fut un souidard de France Estant en garnison Dans Metz, ville de nom, Au pays de Lorraine, En mangeant du bacon Aupres dune fontaine. — Javelsamling. I Kensington Museum i Lonlon förevisas en samling juveler ifrån katedralens Sarragossa sanktuarium, hvilka juveler blifvit af rkebiskopen i denna stad sålda på auktion och nköpta af ett konsortium af engelska konstälkare, som anordnat utställningen. Juvelerna hafva tom sitt konstvärde äfven ett historiskt intresse. )m deras materiella värde kan man göra sig en öreställning, då man erfar, att de första auktionslagen realiserade en summa af 10,000 pund st. in med juveler och briljanter besatt dekoration ill den helige andes orden, skänkt af Maria Pberesia, Don Louis de Bourbons gemål, till den eliga jungfrun, betingade 3280 pund st ; ett diananthalsband af drottning Marie Louise 1050 pund t.; ett briljantdiadem, skänkt till den heliga jungrun af Don Sebastians af Bourbon gemål, år 1865, 113 pund st.; en briljant-medaljong, skänkt till ryrkan af Ferdinand VII efter hans återkomst rån Frankrike, 250 pund st., 0. 8. V. — Allerums kyrkoklocka. En jernvägsresande krifver bland annat till Snällposten: Då jag hade n angelägenbet att ombesörja åt Höganästrakten, ogo vi den väg, som förer genom en vacker, till Zulla Gunnarstorp hörande skog. Det var söndag ch stora skaror landtfolk kommo från Allerums cyrka, hvars klockor voro det enda ljud, som hörles i den stilla och ödsliga naturen. Om dessa clockor, hvilka nu troligen ringde till begrafning, sår ännu den sägen, att då Carl X tagit Skåne rån Danmark, påmindes konung Fredrik hvarje söndag om sin förlust genom Allerums stora kyrkslocka, hvars klang hördes till Kjöbenhavn. Detta blef för olidligt för den danske konungen, och han ejde derför en man, som i hemlighet bortsmälte sgilfret från klockan, så att hennes toner ej skulle förarga den danske kungen.. Detta tyckes ha yckata, ty säkert är, att ingen numera i den dana hufvadstaden oroas af skånska kyrkoklockors klang. — Ovanlig stöld. Från Plymouth berättar Times följande: Den 28 Juli lades i Piymouth rundstenen till ett nytt rådhus med sedvanliga ögtidligheter. Sedandess och intill senaste dagarne har byggnadsarbetet väl pågått, men ett godt stycke ifrån grundstenen. En morgon i förra veckan märkte byggmästaren, att grundstenen blifvit rubbad ur sitt läge, hvarför han misstänkte att någon eller några velat komma ät de mynt af olika slag, som bruka nedläggas i en kopparask ander stenen, och som också blifvit der nedlagda. Några karlar anlitades derföre att lyfta upp stenen, som vägde två tons. Kopparasken stod fortfarande qvar i urhålkningen och då man öppnade den låg pergamentet med derå tecknad beskrifning öfver ceremonien o. s. v. alldeles riktigt qvar, men alla guld-, silfveroch kopparmynten voro borta. Denna ovanliga stöld, säger Times, föranleder den frågan om ej flera af grundstenarne i våra stora byggnader blifvit på samma sätt plundrade på de i dem nedlagda minnespenningarne. — Jönköpings sista ståndsmarknad har nyss afslutats år 1870, den sista af en ätt med nära 500-åriga anor, skrifver J. T. för i lördags. Redan år 1284 gaf nemligen konung Magnus Ladulås staden Jönköping rättighet att hålla tvenne marknader årligen, hvarjemte han, på borgarnes begäran, utfärdade stränga förbud såväl emot köponskap på landsbygden, som emot handel i staden af andra städers köpmän. I de fyra år senare, 1233, af samme konung meddelade privilegier förklarar han sig gunsteliga undt och tillåtit hafve alla Jönköpings borgare desse epternämnde privilegier... Desslikes skicke Vij der en marknad eller byte med det vilkohr, att Vissjar (vexlare) eller beskådare epter Vor antvatt och befallning tillskickes och igen afsäljas skall.Dessa privilegier blefvo sedermera af flera konungar förnyade och bekräftade. Tanken på marknadernas obehöflighet och lämpligheten af deras afskaffande uttalades först af landstinget 1865, då Jönköpings Marsoch Novembermarknader, jemte tjugutvå marknader i olika delar at länet, borttogos. Jönköpingsmarknadernas afskaffande är utan tvifvel en välbetänkt åtgärd; emeilertid ör tillförseln af landtmannaprodukter de två torgdagarna alldeles för rioga för ett samhälle med bortåt 11,000 invånare. Det vore en skön sak, om för Jönköpingstraktea gällde 1620 års stadar rörande Defolkningens kring Wernamo skyllighet att torgföra sina produkter. Det heter i dessa stadgar; Och på det allmogen må dit vänjas, så skall för allom öppet och fritt stå hvar dag om året att komma der in, men om lördagen skola alla bönderna vara förpligtade och af ståthållaren och fogden dertill hållas, att hvar och en kommer in till köpingen, och der han icke hafver mycket att föra, må han föra litet, allenast att ingen, med mindre han laga förfall hafver, blifver derifrån, som är boendes uppå två milar der — Eja, vore vi der! RER rm mm emm RETORIK