Aftonbladet – 5 november 1870, sida 4

nägra af Hr Prof. och Ridd. Wy Bromar ers fordna elever anhålla att de af e a! hans elever i Luleå väl t5nkta, på vers författade, vi en fost upplästa och i Nerrbottens-Kuriren införda fö lade sanna ord måtte i Aftonbladet intagas, bvarigeno: den skicklige. nitiske, ädle och outtröttlige läraren tord kunna få en och annau betalande elev, som al oss bjeri igen önskas, ty på gratiselever har han i sanning inge vist xHerem Sr den gamle med de unga dragen, Den starka viljan och den friska kraft? Är det en narr, som lefrat blott för dagen, Som utaf livet njutit blott bebagen Och pressat nöjets obemängda saft? OQO nej! Det är en man ea ljusets hjelte Med kraftens Mjolner i sit starkhetsbälte. Med kraftens Njolner I sitt starkbetsbälte Han gått i strid mot mörkrets troll: För gläden af bans nit all kyla smälte, Förgäfves ilskan lavaböljor välte: AT hjeliens skrad de rörde ej en fåll. Han gick sin ban, så lugn och glad tillika, För hög att krossas och för stark att vika. Fer hög ait krossas ceh för stark att vika Han än i dag går ut som missionär, Och ur sin visbetsbrunn, den bottenrika, En belsodryck han ger, som ej kan svika. Han lilvets koast åt Nerdens framtid lär; Och, när ban talar till de tärnor unga, Den döda siffran sjell får lif och lunga. Dean döda siffran sjelf får lit ech lunga, Mysteren klarsar. labyrinten slår På vida gaflar upp de portar tunga, Och An och Per i samma tonart slunga: i Mean ger med sam a band, hbvarmed man fir; Förtast och vinst de vägs upp hvarandra; Man ser ia ställning så tll sig som andra Moan ser sin ställning så till sig som andra, Sin näringskillas djup och sina kraf; Sin fordna dårskap tvingas man att klandra Och lär. sig snart at mera varsamt vandra, Att ej af töraen banan brytes af. Allt detta ädle man Da klart oss lärde, Du gaf e) gold, mes Da gaf guldets värde. Da gaf ej guld, men Du gal guldets värde; Vi bafvra endast blomsterdoft och bön. Det var s: litet — ack! — som Da begärde För all don rikodom, Du oss beskärde, Så litet, som en droppo dagg mot sjön: Så tag den droppanv! Ren den bör:ar välla, Den spricger fram tr bhjertats varma källa.