Aftonbladet – 2 november 1870, sida 3

Article Image
önska. Han har uti magasin Juncker i 15 net af Newsky Perspektivet och Stora 7 :i;hofsgatan lyckats träffa sjelfva central unkten för det fashionabla Petersburgs a i-to; kratiska chic. Häri denna trakt rörer sig dag.ligen gräddan af det ryska samhället och det gör ett bögst angenämt intryck, då man träder in i det eplendida magasinets vackra salar, att finna sjelfva inträdet till detsamma garneradt med velocipeder af svensk tillverkning från Stockholm. Tvenne nya exportartiklar från Sverige har jag särskildt att omnämna, och jag gör detta så mycket hellre som det, mig veterligen, är första gången vi -lerhållit ångslammad krita från kritbruket i Malmö, patentkrita från Motala och eldfast tegel från Höganäs. Hvad de båda förstnämnda produkterna beträffar, så är om dem !särskidt icke någonting att yttra, men hvad jag anser mig böra fästa exportörers uppmärksamhet vid, är artikeln murtegel, såsom hörande till Rysslands så kallade stora behof. Utom den omständigheten att virkets och skogarnes försvinnande hörer till samtidens företeelser, så hafva de härjande eldsvådorna derjemte varit en sträng läromästare för detta land, hvarvid enhvar fått göra den erfarenhet, att det bästa och mest solida byggnadsmaterial till menskliga boningar är tegel. Alla tecken gifva vid handen, att murtegel, derest tillverkningen deraf kunde bedritvas i tillräckligt omfång, borde ha untsigt att näst jern och jernindastrivaror, för Sverige bli en fördelaktig exportvara för Ryssland. Någonting som jag hittills icke kunnat varspa bland den svenska exporten på Ryssland är jernvägsmateriel 3). Det är skada att man der hemma icke kunnat komma sig före med tillverkningar inom denna vigtiga invdustrigren, af hvars alster Ryssland har så enormt stora behof och deraf förtjensten för Sverige naturligtvis borde kunna blifva störst. Blott med några urd anser jag mig böra vidtöra, buru man här går tillväga vid beställning af jernvägsmateriel i utlandet. Så svart en utstakad jernyvägslinia vunnit koncession hos regeringen, så vända sig koncessionärerna omedelbarligen till mekaniska verkstäder i Tysk land, Belgien eller Evgland. Vid en verkstad beställes t. ex. 15 å 20 tusen tons jernvägsskenor, på ett annat ställe 1000 å 15C0 vaggoner och godsvagnar, på ett tredje håll 30 å 40 lokomotiv o. s. v. Dylika beställvingar behböfva ingalunda levereras på en gång, utan så småningom, dock inom bestämda perioder under ett tidsförlopp aftvä, tre eller fyra år. Så exempelvis beställdes i Tyskland under Juni månad för en enda bana i Ryssland 38 lokomotiv. Af detta framgår tör oss svenskar den vigtiga erfarenheten, att, utan associationsidens tillämpviog på temligen bred basis, kan Sveriges jernvägsmaterlelsexport på Ryssland aldrig blifva af någon betydenhet. Kunde åter flere verkstäder organisera sig att efter gemensam plan och i gemensamt intresse arbeta tillsammans, det vill med andra ord säga drifva företaget mera affärsmessigt, så finnas stora, pekunlära utsigter inom Ryssland för Sverige, beträffande denna gren af industriel verksanhet. En särdeles stor myckenhet resande svenskar hafva denna sommar gästat Petersburg. Mången, jag älskar åtminstone att tro detta, har nog blifvit bitlockad af industriutställningen i den vackra Nevastaden, men största delen af ankomna landsmän har, såvidt jag varit i tillfälle att erfara, företagit denna resa i afsigt att vinna anställning å tabriker, mekaniska verkstäder inom handtverkerierna 0. 8 v. Huruvida detta ksn hafva lyckats dem, känner jag icke. Endast så mycket har jag mig bekant, att svenska mekaniska arbetare synas, såsom det på köpmansspråket heter, hafva ptagit favör, här på platsen, Så hatva vid en större fabrik 70 svenska mekaniska arbetare erhållit anstölling. Desse 70 höra dock ej till deras antal som rest hit med afsigt att söka plats, utan de lära blifvit anstälda af en här bosatt landsman, hvilken för sådant ändamål hade gjort upp kontrakt med dem medan de ännu vistades på svensk botten. Gruppvis hafva dessa arbetare anländt med ångbåt öfver Stockholm under Juni—Juli. Stora skaror sf dalkullor hafva äfvenledes bamnat i Petersburg denna sommar. Utan att känna sndets språk, utan den ringaste lokalkännelom, utan annan vägvisare än solen på himmelen och sin aningsförmåga, hafva dessa illtagsna och raska qvinnor icke fruktat att ned sina hårarbeten tördjupa sig i den stora Nevastadens aflägsnaste stadsdelar. Dalkulorna hafva här väckt ett visst uppseende. Den svenska dalkullans utstyrsel, denna tralitionella landskapsdrägt hvarå hon sätter å högt värde, har kommit mången petersourgare att ofrivilligt stanna på gatan, tvevägsen hvilken nationalitet han kunnat hafva ramför sig. Dalkullan tyckes vara en rikig kosmopolit. Jag har hört beresta ryssar, vilka med bestämdhet påstå sig hafva sett ;venska dalkullor till och med å Konstantiwopels gator ströfva omkring, flitigt utbjulande sina hårarbeten till salu. TT Ra HH CT 9 mm

2 november 1870, sida 3

Thumbnail