Aftonbladet – 2 november 1870, sida 3

I Tyskarnes krigföringssätt. . För några dagar sedan berättade vi, at Ityskarne funnit på ett nytt sätt att gör trafiken på de franska jernbanorna säker -derigepom nemligen att de låta någon ansed fransman medfölja på hvarje buntäg. Denn: nyhet lät temligen otrolig, ehuru man van sig att vänta nästan det otroliga af tyskarn i deras sätt att föra krig, men den bekräfta nu fullkomligt, och detta från tysk sida, a följande berättelse den 26 Okt. från Nancy hvilken meddelas i Frankfurter Zeitung: I några dagar — så skrifver nämnda tidning q korrespondent — befinner sig denna stad ien obe Iskrifligt feberaktig oro. Orsaken är det af er kan Iske redan kända besynnerliga, af 3:dje armönf I högsta befäl utfärdade påbudet, att hvarje härifrån Jafgående bantåg skall på lokomotivet föra med sig någon af stadens ansedde män. Påbudet har blifvit faktiskt satt i verket, ehuru mairen vägrat in lemna en förteckning på härtill lämpliga personer. Det första utsedda offret var ordföranden ihärvarande cour impårial, monsieur Le Claire. Ala, som sågo den gamle mannen, en verkligen imponerande personlighet, mellan de båda gensdarmerna vandra af till bangården (ingen vill naturligtvis utan tvång underkasta sig detta uppdrag), skall svårligen någonsin glömma det djupt uppskakande intrycket. Följande dagen kom ordningen till en ung advokat. För de båda nästföljande resorna äro två af mig personligen kända köpmän utsedde. Saken har likväl sin mycket betänkliga sida; omkastningen i den härvarande befolkningens sinnesstämning kan icke misskännas. Ingen stad har kanske uppfört sig mera förekommande mot tyskarne och ändock med så värdig vationel hållning som just Nancy; i ingen stad finns kanske heller någon person, som är mera lämplig att upprätthålla den internationella samfärdseln, än den vi här ha i generalguvernören von Bonin; men ingenstädes tyckes man för närvarande drifva de stränga åtgärderpa längre än just bär Jag vill anföra blott ett enda exempel. Stadens tullar äro spärrade med vaktposter, som ha i uppdrag att uppsnappa vapen, som man skulle kunna vilja föra ut ur staden. I förgår hände det en af stadens damer ur en af de mest ansedda familjerna, att då hon skulle besöka sitt strax utanför staden belägna landthus, hon anhölls af den vakthafvande officern och på det barskaste sätt anbefalldes personlig visitation. Allt kan mån gå för långt i, äfven i patriotisml För opartiskhetens skull meddela vi följande beriktigande i den officiella preussiska StaatsAvzeiger: Rörande den natten meilan den 7 och 8 Okt. skedda öfverrumplingen af en hussarsqvadron iden franska byn Ablis, som till följd härat dagen derpå uppbrändes, har i ett uti Kreisblatt fir West havelland meddeladt bref från en föregifven hussar, hvilket aftryckts af flere tidningar, nämnda bys storlek betecknats med orden: en vacker stad med 6000 invånare,, Denna sista uppgift är osann. Det den 8 Okt. uppbrända Ablis, en by i departementet Seine et Oise, räknande före krigets utbrott icke fullt 1000 invånare. Den i samma bref omtalade anbefallda plundringen har icke heller gifvits, så att en stor del af nämnda brefs innehåll måste påbördas brefskrifvarens fantasi Ser :General Ducrot har nyligen i de franska tidningarne offentliggjort ett bref till general Trochu, hvari han visar grandlösheten af de honom från tysk officiös sida gjorda beskyllningarne att ha brutit sitt vid kapitulationen i Sedan gifna hedersord. Han förklarar der i de mest bestämda ordalag, att han för sin del ej antagit denna kapitulation, notan städse förkastat henne, att han, som han lofvat, den 11 Sept. Kl. 10 f. m. anmält sig som fånge hos preussiske kommendanten i Pont å Mousson, och att från det ögonblick hans säkerhetspass der på bangården blifvit honom fråntaget och hans närvaro formligt konstaterad, han ej längre betraktade sig som bunden af sitt hedersord, utan i besittning af full frihet när tillfälle dertill bereddes fly från sin bevakning. Hade han förut velat fly, skulle han under sin resa längs belgiska gränsen funnit en mängd tillfällen dertill. På denna Ducrots skrifvelse har nu general Trochu gifvit följande svar: Min bäste general! Ert förhållande före och efter kapitulationen i Sedan lägger ett nytt drag till de bevis på energisk fasthet, som utmärkt er under hela er krigarbana. Midt under en ruin, som skakat till och med de mest stålsatta själar, ville ni ej ba någon beröring med fienden, som skulle kunnat tydas som en transaktion. Ni gaf ert hedersord ått bege er till Pont-å-Mousson och der anmäla er som fånge — ingenting vidare. Sedan ni der officielt rapporterat er som fånge och sålunda inlöst ert hedersord, uttänkte och verkstälde ni med den ögonskenligaste fara en djerf flykt, som efter er afsigt skulle komma Paris försvar till godo. Fienden vet hvad er hjelp är värd, och deraf den enstämmiga beskyllning, som den allmänna opinionen i Tyskland: uttalat emot er. Var försäkrad att den preussiska armån, till hvars lojala vitnesbörd jag tänker vädja, då jag vfsänder ert bref till konungen sjelf, skall låta er: ullkomlig rättvisa vederfaras. Vi behöfde ej, för tt egna er denna gärd, först erhålla edert medlelande. Mottag denna försäkran, hvaraf ni känver det största bebofvet, af den äldste och eder nest tillgifne af edra vapenbröder. Paris guvernör, general Trochue