Aftonbladet – 2 november 1870, sida 2

let af en strid, som med hvar dag blifveroc nera förtviflad. Fransmännens hat till ty-lin karne börjar öfvergå till galenskap, heterdi let vidare, men de kunna vara förvissade omj utt det fions ett bättre sätt att blifva dem lil jvitt än att slåss med dem. Detta är entr drifningsmetod, som under nuvarande om-36, ständigheter är alldeles förtviflad. Vi skola fö kanske nödgas intaga och besätta alla derassk städer, den ena efter den andra och slå ossra till ro uti landet för ett eller ett par ärooc Detta är nästan ordagrannt en skarpsynt börgares ord, och till och med bland de mest sangviniska finnas de, som tala om att hålla jar jul hemma. Natuariigtvis skall soldaternassc stämning blifva mera fiendtlig ju längre kri-lia get räcker, och detsamma skall fallet blifva H med folkets stämniog och handlingar. -Detl4q var en dålig politik af preussarne, om dela kunde ha undvikit det, att företaga tvångs-l!r reqvisitioner i de delar af Frankrike, son der hade för afsigt att annektera till Tyskland 2 eller taga ifrån Frankrike. g 8 Fråa B issel skrifves den 26 Oktober tili? Frankfurter Journal: Exkejsarinnan kom för!1 ett par dagar sedan in till Loudon från Chislehurst för att presidera i ett bonapartistiskt krigsråd, hvari hrr Persigny, Rouher, Chovreanv, Schneider, general Boyer, Bszsines bekante emissarie, samt en preussisk officer deltogo. Efter en längre rådplägning förenade man sig slutligen om Rovhers åsigt att tillsvidare undvika hvarje offentligt steg och afvakta det ögonblick då alla de diplomsatiska förmedlingsoch fredsförsöken af de neatrala makterna strandat. Bonapartisternas plan går ut på att underställa fredsslutet ett plebiscit, sox tillika skall återinsätta kejsardömet i sina rättigheter,. Just derför förordar nu Router Fabius-Cunctator-politiken. Frenkrike måste ha fallit ännu djupare och uttömt sitt bästa blod innan man med utsigt till framgång kan tilltro det en sådan sjelfföröd jukeise. De at Brisselkorrespondenten här omnämnda planerna, samt hela det i Chislehurst och Brissel pågående intrigspelet söker man dock ail:jenat så mycket som möjligt förneka. Man har derför skyndat att till Daily! News, den liberala engelska tidningen, somi. under den senaste tiden ej försrått att vidj:! flera tillfällen göra sig till despotismens vapendragare, nda ett beriktiganle ämnadt att framställa saken i en för den höga damen i Camden Place så fördelaktig dager com möjligt. Detta törut af oss i korthet om-l: nämnda communiquå är af följande lydelse : 1 Trots alit hvad som insivuerss, ja till och med påstås i vissa cngelska tidningar, som gifva sig ut för att vara väl underrättade, har kejsarianan Eugenie icke tagit del i nå: gon af de kombinationer som säges ha fill mål antingen fred eller vapenstillestånd. Salongen på Chisleharst har icke i någon mening blitvit en officiel salong. Den tillhör! fortfarande en jandsflyktiog, och om dess dörrar öppnas för personer som söka tillträde, så är det icke för att gifva dem tillfälle att diskutera fred eller krig. Det är mycket möjligt att general Boyer, marskalk Bezaines utskickade, kommit till kejsarinnen med fredsförslag, som borde töreläggas Preussen, men han mottogs icke gynnsammare än j hr von Bismarcks sändebud vid ett föregåI ende tillfälle. Då en utskickad från förbuodskanslern en gårg kom för att föreslå! fred och förklarade att konong Wilhelm var böjd att åtnöja sig med 250,000 franska inj vånare, Strasbourg inberäknadt, svarade kejsarinnan med mycken bestämdhet, att så läoge det finns någon fiende i Frankrike och så länge det var fråga om ringaste landafträdelse skulle hon törblifva främmande för hvarje onderhandling. Den sista månadens händelser ha icke förorsakat någon förändring i hennes beslut, och såvida general Bogers sträfvanden gått i denna riktning ha de fullkomligt misslyckats. Icko heller kan: I general Boyers sändning haft till ändamål att rådfråga kejsarionan om ändamålsenlig heteu af stt uppgifva Metz i detta ögonblick. Genom att påstå detta, döljer man biott det verkliga målet för hansresa. Marskalk Bazsine, som litar på sin starka ställning, anser sig såsom en general som ej lidit något nederlag och står i spetsen för den enda franska här som ännu existerar, berättigad att utöfva ett icke ringa inflytande på afgörandet at frågan om fred skall slutas eller fiendtligheterna fortsättas. Han ville gerna göra sig onmbä-lig, gerna vara den diktator med hvilken fienden måste underhandla, gerna taga makten från både regesiogen i Tours och den som är inspärrad i Pars. Det skulle för honom. vara en tillfredsställelse, om Frankrike hade honom och! honom allena att tacka för fred eller seger. Detta är en aktningsvärd om än något långt drifven ärelystnad. Man kan icke deraf sluta, att marskalk Bazaine helire skulle vilja sluta en för fNapoleonska dynastien gynesam fred, än en fred som öfverensstämde med hans fäderneslands sanna intressen. Det är följaktligen icke ett grand sanning i de historier, som berättas om mötet i Chislehurst, och vi behöfva knappast tillägga, att kejsarinnans i förestående resa till konung Wilhelms högqvarter likasom allt det andra hör med till de dikter, genom hvilka man, för att hjelpa I Preussen ur dess nuvarande svårigheter, upder de sista veckorna listigt har fört oss på villospår. Prins Napoleon, som slutit sig till dem hvilka kanske kunna hafva önskat att förmå kejsarinnan att förlöpa sig, bhac icke haft något för sina sträfvanden, och bans våldsamma anfall på kejsardömets föregående politik hade icke något annat resultat än att det måste höra pågra hårdsmälja sanningar at sin höga kusin och derpå temligen hufvudstupa lemna Chislehurst, der han helt säkert blifvit mycket kallt emottagen., Denna slutstrof om det hufvudstopa, sätt hvarpå prinsen skulle blifvit nödsakad att lempa sin höge kusin i Chislehurst har naturligtvis ej kuonat vara honom i smaken, -— KH be AR cm a re