Aftonbladet – 2 november 1870, sida 2

ch han har derför i sin tur till Daily New3, Ur nskickat en liten biljett, som vi för fullstäatec lighetens skull här bifoga: Jag läser i ert nummer för den 26 en artikel, fö, hvilken ni nämner mitt namn och låter mig uppräda på ett sätt, som är till den grad stridande ? not verkliga förbållandet, att jag för min del må-je4 te bemöta denna framställnipg med ett bestämdt!-:ta örnekande, Jag bar kofomit till England i ee st kilda angelägenheter. Jag har icke träffat genebj al Bourbaki, som rest härifrån före min ankomst och jag har icke träffat general Boyer, hvilkens mission jag först erfor af tidningarne. Hvad mioa förbindelser med Chisleburst angår, så förhåller sig härmed sålunda: Jag begaf mig dit efter min ankomst för att besöka min frände och hennes son, och jag har sedermera åter varit der, sedan jag genom ett telegram blifvit anmodad derom. Hvad det angår som föreföll mellan kejsarinnan och mig, torde det vara mig tillåtet att icke meddela det åt publiken. De som känna mig veta, att mina åsigter alltid varit lika lojala som liberala. Jag har den största sktning för den berömde marskalk Bszaine och hans berömliga bär, som är sitt fådernesland tillgifven och sin ed trogen, och för hvilkens räddning det föreföll mig som om allt borde försökas. Det gör mig ondt, att er artikel, som säges vara skrifven efter bemyndigande, jag vet icke af hvem, tvingar mig att bryta en tystnad som jag önskat bibehålla. De i Tuileierna funna kejserliga papperen, bvilkas utgifvando alltjemnt pågår, äro en rik grufva af detaljer at ej mindie pikant än upplysande och karakteriserande slag. I den sednast utkomna fascikeln finner man sålunda ett antal bref, som vexiades mellan Ollivier och Napoleons förtrogua rörande den förstnämndes inträde i mivisteren. Den förnämste mäklaren var Clement Duvernois, exkejsarens bekante lifoch hotjournalist, Komisk är den hemlighet hvarmed underhandlingarne mellan Öllivier och kejsaren drefvos. Den blifvande ministerns första besök hos Napoleon skulle ej ens sjelfva Figaro (operans) kunnat arrangera på ett mers mystiskt sätt än polisprefekten hr Pietri, som var med i hemligheten, gjorde i en till Oilivier adresseraå instruktion, som öfverbragtes honom af Clement Duvernois. Kejsaren,, skrifver expolispreekten till kejsarens famulus, har anbefalt mig att säga er att han med nöje vill se hr Öllivier; men för att förekomma indiskretioner af tidningarna och alla de små journalister som belägra Compicgne är det nödvändigt att vidtaga några försigtighetsmått. Hör alltså hvad vi måste göra. Hr Emile Ollivier kan lemna Paris i morgon afton med 8-tåget. Han skall då varai Compidgne kl. 10,15. Kl 2,30 på morgonen kan han anträda återregan för att kl. 4,45 vara tillbaka i Paris. Om hr Olivier lagar så att han vid ankomsten till bangården har ansigtet iohöijdt i en cache nes, så skall han kunna l: passera cbemärkt. Gif mig emellertid enl underrättelse, så att jag kan vara konom till mötes.n Den ena tjensten mot den andra, och Ollivier var ej otacksam för de honom at Pietri gjorda tjensterna. Ett af de funna brefven visar nemligen att Ollivier den 18 November formligt föreslagit denna den personliga maktens kreatur till inrikesminister i det kabinett han skulle kallas att sammansätta. Han skrifver nemligen ofvannämnde dag, i sammanhspg med förslaget att lemna handels portföljen åt Buffet: Om ni likväl, sire, ej skulle kunna förmå er att antaga hr Buffet, hvilket jag skulle beklaga, ville jag ba er att få vända mig till hr Segris. Jag skulle gerna vilja omgirva er blott och bart med sådana personer som äro er avgenäma, l men vi befinna oss vid ingåogen till en svår defil6, som vi endast konna kovmsa igenom med det vilkor att vi allesammans uppoffra något litet af våra personliga tycken. Om, såsom jag hoppas, våra unga rekryter uppföra sig väl i elden, kunna vi efter sessionen arrangera detta på något annat sätt så! att vi ej pålägga er uppoffringen af någon personlig antipati; — Skulle inte Petri vara ett godt ämne till inrikesminister? Jag skullel för min del komma mycket bra öfcerens med honom. — — — Sådan var den minister som skulle inviga l den parlamentariska eran i Frankrike. Hans karakterslöshet var för dem som då hade tillfälle att följa honom på spåren tillräckligt känd, men det återstod att han sjelf skulle afslöja den i hela dess misöre. Oo mt mrag AA MA MM — —m— RN AA mm fm tDe senast hitkomna tyska tidningarne lemna några vitnesbörd om arten af den tryckfrihet, som råder i Tyskland. — Kriminaldomstolen i Berlin har dömt redaktören af Gewerkverein, doktor M. Hirsch, till två månaders fästningsstraff, derföre att han i sitt blad uttalat klander deröfver, att den fångne Napoleon fått till vistelseort sig anvisadt slottet Wilhelmshöhe och der behand!ss med samma uppmärksamhet som vore han en regerande furste. Domstolen har betraktat ! epna anmärkning såsomett majestätsbrott, derföre att det är Mare Wi!helm, som gifvit befallning om Napoleons logis på Wilhelmshöhe. I Regensburg har ett annat i hög grad! kuriöst mål nyligen blifvit afdömdt. En katolsk kyrkoherde bar der blifvit förklarad skyldig till ett mycket egendomligt maje-: stätsbrott. Två folkskollärare hade nemligen : sistlidne vinter på afstånd sett presten med en käpp rita någontiog i snön, och då de en stund derefter passerat stället, hade de-der: läst orden: Ludvig II, Baovarias förderf. Saken har sedermera varit föremål för vidlyftiga ransaknpingar, vitnesförhör och domstolsförhandlingar, och har kietsdomstolen i Re-l; gensburg i sitt utslag betraktat den omtalade l, snöskriften analog med en pressförseelse (!) och I. dn presten till tre månaders fästoingsstraff. Redan län sterskapet i R har inom det katolska preförenar talien favnits ett liberalt parti, !l som retformatoriska sträfvanden ilj kyrkliga frågor med mer eller mindre re-l: publikanska tendenser och står i den full-:; ständigaste opposition mot jesuiterna och !i