SILL. VIA.) Af JULIA KAVANAGH Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD, Silvia studsade, Mrs Grooms vi väckte hennes förvåning, men hon sade intet. Saken är den,, fortfor mrs Groom, som egde en god portion mera romantik i sitt siun2 än hvad menniskor trodde henne om, att vi kunsa göra nästan hvad vi vilja med männerna. Se till exempel lord Orville, — en annan af mina favoriter, — en sådan riktig herreman han är! Och ändå kan han inte emotstå en liten varelse som den Evelina! Vänta skall ni få höra. Och dermed räckte wrs Groom ut handen och tog ned Evelina från bokhyllan och läste med stor hänförelse följande stycke, späckadt här och der med några at hennes egna kommentarier: aMylord., säger Evelina, jag ber eder, låt mig fö gå. Jag skall det, utropade han till min ytterligaste förlägenhet, i det han föll på ett knä, nifall ni önskar lemna mig!, : (Liila Evelina är inte van vid att ha en lord Orville för sina fötter och tror att han biott gör narr af henne, — men långt deritrån.) Jag vördar er, sade han; jag högaktar och beundrar er framför alla andra menniskor på jorden! Ni är den vän, vid hvilken min själ är fästad, som vid dess bättre häift. Ni är den älskvärdaste, den fullkomligaste bland qvian Och så går han pä, hela tiden på knä, ända tilis mrs Selwyn kommer ia, Nu har jag, för min del, fortfor mrs Groom, just aldrig tyckt det vara myc) Se A. B. M 238—253.