skrifver en korrespondent, följer den unge mannen, som föll på ärans fält och hvars sista tanke var egnad hans hårdt pröfvad: fädernesland. Dampierre dog barnlus, m2n bättre, sade vid hans graf en af hans vapenbröder, att dö ärofulit, den sista af sin ätt, än att lefva gagnlöst och lemna efter sig en afkomma af dagdrifvare.