Bref från Norge. (Från: Aftonbladets korrespondent.) Krisliania den 11 Okt. Bland de många utflygter, som det kan löna mödan för den resande att företaga i den norska hufvuåstadens omgifningar, finns det knappast mer än enda, som för till ett ställe, der de historiska minnena finna en anknytninspunkt, och till och med här äro dessa minnen af nyare datum. Jag menar Eidsvolds jernverk, hvarest år 1814 den riksförsamling hölls, som gaf Norge dess nya, sjelfständiga författning, grundlagen af den 17 Maj 1814. Trots den veneration, hvarmed hvarje norsk man och qvinna omfattar traditionerna från 1814, hör det dock till sällsyntheterna, att någon besöker det ställe, med hvilka de närmast äro förbundna, och bland hundra personer, som ha besökt Ringerige och pligtskyldigast beundrat den nästan väl mycket fågelperspektivartade utsigten från Krokkleven, finner man knappt en, som ha vallfärdat till den krubba, der Norges frihet blef född, såsom den 17 Majs och frihetens utkorade sångare Henrik Wergeland kallat stället i några rader, som han har inristat i en af fönstren på riksförsamlingssalen.. Och likväl är färden lätt gjord å en dag med jernbanan från Kristiania till idsvold och derefter en mils väg i vagn, hvilken man lätt kan erhålla på jernvägsstationen Eidsvoldsbakken; Och man får ändock tid att, om man så vill, i stationshotellet intaga en lukullisk middag och njuta den vackra utsigten öfver den breda Vormenelfven och det östra Eidsvolds bergåsar. Den del af Eidsvold, hvarmed man under åkningen till. jernverket gör bekantskap, är ett af temligen djupa och täta sänkor genomskuret slättland, omwgifvet af åsar, hvilka längre bort höja sig till icke obetydliga höjder. Plogen har brutit sig väg och öppnat stora sträckor i de täta skogar, som förr i tiden betäckte denna nejd, men numera i sjelfva bygden stå qvar såsom mindre lundar. Det helas karakter är öppen och fruktbar, och en talrik befolkning är samlad på slätterna häromkring. På sluttningen af en af dessa sänkor ligger den byggniog, der år 1814 riksförsamlingen hölls. Straxt nedanför den löper en liten elf, som här utvidgar sig till en damm. Uppåt backen och omkring byggoingen sträcker sig en park af höga, gamla träd, poplar och björkar, öfver hvilkas täta kronor husets långa fönsterrader och höga tak sticka upp. Man åker uppför backen; tager af till venster och står framför facaden på byggningens tvärända, som flankeras af två portvaktarstugor. I en af dessa bor uppsyningsmannen på stället, en af de tre ännu lefvande Eidsvoldsmännen), sergeanten Hans Haslum, en rask gammal gabbe på 81 år, hvilken sjelf visar den besökande omkring och med en gammal mans pratsamma omständlighet dröjer vid minnena från de betydelsefulla dagar, i hvilka äfven han från ledet kallades att spela med i ett stort historiskt drama. Man inträder först i en stor försal, som sträcker sig genom mer än husets halfva ) De två, öfrige äro den 86-rige bonden Ole Svendför i Ueröd och den 74-årige amiralen Thomas .ONOW.