Aftonbladet – 27 oktober 1870, sida 3

om staden, hvarest terrängen otvifvelaktig ir mycket sumpig, då vi alltsedan i söndag haft ett ihållande regnväder. De flesta bat ierier, som passerade härigenom, syntes ämn: sig till Blois. Det är emellertid omöjligt at säga, om de stannat på norra sidan at flo den eller om de gått vidare pr jernväg. Pi ett eller annat ställe måste finnas en betyd lig styrka med öfver 100 kanoner, som är Ibestämda att operera mot preussarne. I gå sade man i Tours, att man höll på att be. Ireda preussarne en öfverraskniog, hvilke onekligen skulle vara en behaglig nyhet, isynnerhet för fransmännen, som hittills ständig Isjelfva varit utsatta för öfverraskniogar. Mar tror här att preussarne ämnpa sig till Le Mans eller Vierzon. I går hette det, attregeringen i Tours, då hon nödgades draga sig tillbaka, skulle nedslå sitt läger i Clermoni Ferrand, hufvudstaden i Auvergne. BSåson orsak härtill uppgifves, att det bergiga Cler mont lätt kan försvaras och dessutom är så fattigt, att pr:ussarne rimligtvis sist besöka denna del af landet. Beständigt inträffa härstädes nya frikårer. I morgse inryckte i militärisk ordniog en ny kår, men till större delen bestående af folk klädda i bondkläder. I denna trupp vo:o alla lefpadsåldrar representerade, från ynglingar, som knappt voro 18 år, till gråbårsmän öfver femtiotalet Mycken uppmärksamhet väckte en gammal, alldeles hvithårig man med skarp och bestämd blick och med en hållning och figur, som förrådde den gamle soldaten; han hade ännv en gångj gripit till vapen efter många genomlupna fälttåg. Det är ingen brist på män, och ehuru ännu det materiel, hvaraf armeerna skall bildas, är något rått, så skulle dock preussarne göra väl i att erinra sig, att denna brist dag från dag aftager. General Bourbaki har föredragit befälet öfver nordarmen, d. v. 8. alla stridskraf:er, som äro spru.2 mellan Normandie och belgiska gränsen, för kv. Mandot öfver centralaricen. Det berättas att ban YArit oense med regeringen i Tours, hvars åtgärae. han i många afseenden icke godkände, och atv San yttrat sin menizg med all åen militäriska djerinet, som man kunde vänta af en för detta öfverste vid turkos. (I en ledande artikel säger Times, att Bourbaki fann Loirearmen så demoraliserad, att han icke ville hafva något att beställa med densamma.) Regeringen synes lugut hafva tålt hans förebråelser och låtit utföra de befallniogar, som han utdelade. Bourbski anser nuvarande chefen för Loirearmen, general dAurelles, vara rätter man på rätt ställe; sjelf reser han till Lille. Kanbända han är glad att slippa från regeringen i Tours.n Garibaldi. En korrespondent, som från Öfre Rhein skrifver till Allgem. Zeitung, tror sig veta, att det skall vara general Garibaldis afsigt att med den under hans befäl stående armåkåren från Besargon framtränga öfver Remiremont till öfre Lotbringen och försöka upppå de stora skogstrakterna vid Haye mellan Nancy och Toul för att derifrån afbryta de tyska förbindelselinierna. Terrängen är likasom enkom skapad för. gnerillakrig, och derföre var det också mycket vigtigt, att general Werder med sin kär besatte Epinal för att beherrska de pass, som leda till Moseldalen. Den 14 dennes på aftonen ankom Garibaldi till Belfort och mottogs vid bangården af en ofantlig menniskomassa. Knappt hade tåget stannat, förr än alla hufvuden blottades och ett dånande välkommen skallade: Lefve Garibaldi! Generalen var synbart rörd öfver denna enhälliga hyllning och steg genast ned på perrongen för att, innan han fortsatte sin resa, med några ord tacka för re ottagoingen. Till sin tackeägelse bifogade han förklaringen, att han hyste en obegränsad tillförsigt om den franska sakens slutiga seger. De intryck, han medförde från! Tours, vore egnade att styrka allt mod och ifva allt hopp. Han skattade det såsom en stor lycka att med nya mödor och nya faror å kröna sin åt de fria folkens och de repuolikanska institutionernas försvar helgade efnadsbana. Frankrike kan icke dö, tortor han, det försvarar den heligaste sak,naionalärans och frihetens sak. Repubilken kall äfven denna gåog besegra förtryckaren. Generalen fortsatte genast derefter sin resa, nen hvarhän, var allmänheten obekant.