Aftonbladet – 27 oktober 1870, sida 2

Visst inte, inföll miss Lovell. Saken är att Gerold ser på dig för mycket. Hon vill ha honom åt Ada, skall jag säga dig. Silvia stod som förstenad och endast stirrade på Georgie, hvilken synbarligen hade fullt allvar med hvad hon sade. Men jag bryr mig allsinte om den herrnp, utbrast hon slutligen och såg högst förbittrad ut. Och det är ganska oförskämdt af hvem som helst att tänka något sädant. Skulle du inte bry dig om Gerold, sade miss Lovell, högst förvånad. Han, som är så vacker och rik och dertill den bästa menniska som någonsin lefvat bär på jorden. Ada Gray ville gerna gifva båda sina öron, om hon fick honom; han är ett så godt partil Jag bryr mig ej om hans pengar och jag tycker inte alls ban är vacker och jag vill ej ha honom till något pris,, utbrast Silvia högst förbittrad. Prat, svarade Georgie med mycken köld, friade han, så tog du honom — och jag tror verkligen att han ämnar göra dig ett anbud, ty jag har aldrig sett honom se på pågoa menniska så som han i går afton betraktade dig. Ville hen ha mig, så tog jag honom gerna, tillade hon helt ärligt. Men som jag vet att han aldrig tänker göra mig ett anbud ville jag bra mycket helire att han tog dig än Ada Gray. Hon är ett sådant sjäp och jag afskyr ejäpiga flickor. Vid ett annat tillfälle skulle Silvia möjligen bedt miss Lovell förklara detta besynnerliga tal, men nu var kon alltför upprörd att tänka på sådant. Tårar af blygsel och sorg fyllde hennes ögon och det var endast stoltheten som hindrade dem från att falla. Miss Lovell, som var närsynt märkte icke detta och ämnade ännu en gång uppmana Silvia att ej resa bort men stanna och trotsa