Aftonbladet – 27 oktober 1870, sida 2

SILL. VIA.) Af JULIA KAVANAGH, Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD, Lady Johns frukostar voro grundliga måltider. Måttlig, som alla italienare, åt Silvia blott föga och sysselsatte sig egentligen med att betrakta garnisonen. Mrs Greens feta, röda ansigte och gnistrandel blickar förtäljde kbennes svagheter. — Hon är för begifven på att äta, tänkte Silvia med stränghet. Mrs Bartons ungdomliga morgondrägt ansågs af Silvia för däraktig hos en person vid så framskriden ålder, — mrs Barton hade sett sina fyratio år; Georgie bedömde hon med ötverseende, emedar hon tyckte om henne, och Ada, den intagande Ada vann hennes bjerta. Hvilken förtjasande profil! Hvilket fint sätt att föra sig! Och den ljusgröna klädningen, huru väl han satt, och huru förträffligt han klädde henne! Från denna behagliga, unga varelse öfvergick Silvia till fran huset, då i detsamma lady John, som noga akttagit att mr Lovell skulle få sia plats så långt som möjligt från hennes nya gäst, afbröt tystnaden genom att på sitt vanliga, abrupta vis yttra: Mr Lovell, säg mig hvarför vi alla gå att sofva på samma gång? Mr Lovell strök sina polissonger i mild förvåning. Verkligen, min bästa lady John — började han. Jap, återtog hon med otålighet; jag skulle vilja veta hvarför vi till exempel ej tura om dermed.n 9) Sa Å. B. MI 238—248, j