Aftonbladet – 26 oktober 1870, sida 3

Någia dagar derefter svarade han på en annons i Dagbladet angående en ledig plats i Piteå, hvil ken han äfven erhöll och när han skulle afres: dit, yttrade L. till honom, att om han uppförd sig bra der, så skulle han på hösten återbekomm: den plats, han nu förlorat. Krantz arbetade helt sommaren i Piteå och hade der uppfört sig vä samt återvände hit för omkring 3 veckor sedan för att enligt aftal åter tillträda sin tjenst. Som L. då åter var bortrest, skaffade sig K. tillsvidare kondition Hos en skräddare på Norr och sedar han erhållit underrättelse om att L. hemkommit sistl. söndags afton, gick han hem till honom kl 8 på måndagsmorgonen för att samtala angående plasen. När handå ej träffade honom hemma gick han på ett besök till en metodistpredikant vid namn Larsson med hvilken han likväl endast samspråkade i andliga saker. Omkring kl. 11 sökte han L. för andra gången, men träffade då endast Elmgren, hvilken meddelade honom att han skulle behålla platsen. Då tyckte Krantz, såsom han uttryckte sig, att det var mycket besynnerligt och yttrade: Ha ni gått en så lömsk väg, då har jag också beslutit mig Derefter gick han till sitt hem och föll åter på knä och bad kraftigt en lång stund, hvarefter han gjorde ett besök hos pastor Sparrman. Krantz kunde dock ej genast få samtala med honom, ty han hade en främmande person hos sig, men när denne hade gått, erhöll K. eit lifligt samtal om Guds ordo. K. hade beklagat sig öfver, att L. hade brutit sina löften till honom och omtalade, att han beslutit sig för att skjuta L. Pastorn hade då på det ifrigaste varnat honom för sådana förskräckliga tankar och K. hade äfven märkt, att pastorn undersökt fickorna på hans utanrock för att göra sig förvissad om, att han ej skulle inneha något mordvapen. Derefter hade K. hos en pantlånare vid Norrlandsgatan belånt en rock för att erhålla penningar till att köpa en pistol med tillbehör för och tillhandlade sig derefter pistol och kulor samt sick på middagen upp på ett berg utom Daånviks tull, der han laddade skjutvapnet. Sedan detta var gjordt, bad han följande bön: Trofaste Gud och käre himmelske Fader, välsigna det här skottet både för mig andra. Tärpå besökte han ånyo L. hvilken han nu träffade hemma. K. yttrade då till honom att han ditkommit för att få sin plats. Nej, det får du ej, svarade L. Det är bra dåligt att bryta ett löfte, som man gifvitv, yttrade Krantz, hvarpå L. genmälte: Det gör detsamma; der har ni dörren! Sedan K. derpå förnyat frågan och L. upprepat sitt nekande svar, tog K. upp pistolen och sköt utan att sigta, sägande: Då har ni också er vissa död. Lundqvist ropade och höll sig för hufvudet med begge händer samt sprang ut ur rummet, der K. fortfarande uppehöll sig tilldess han blef tagen af tillstädeskommen polis. På polismästarens fråga om han haft för afsigt att döda Lundqvist, svarade K., att hans afsigt var att skottet skulle verka till välsignelse. När fattade K. beslutet att döda honom?. frågade polismästarn. Hos Sparrman. Men hade bara L. betett sig vänligt mot mig så hade jag visst inte skjutit honom, utan då hade jag talat om för honom mina galtnskaper. Men hur kunde Krantz söka tröst.i religionen när han bade i sinnet att begå ett sådant brott ? Det förefaller mig alldeles obegripligt, men så har det verkliga förhållandet ändå varit. Jag är villig att lida och vill först bedja Lundqvist och sedan alla Guds barn om förlåtelse.