Aftonbladet – 26 oktober 1870, sida 2

SS åtskilligt att göra med Genetiöre-linien, och förmodligen askedade han någon arbetare, som gjorde detta för att hämnas. Då en man sätter sig i beröring med dylikt folk, kan han icke ha annat att vänta. Och mr Lovell strök sina polisonger med det största lugn. Han tycktes ingalunda vara så hemlighetsfull som de öfriga. Silvias ögon lyste af intresse och en mängd af frågor bröto fram öfver hennes läppar. Vardet en jernvägsarbetare som sköt på honom? Var någon misstänkt?... Var linien färdigbygd? Och var det troligt att ännu flera skulle afskedas och vilja hämnas?... Och under alla dessa frågor flammade hennes mörka ögon och riktades på mr Lovell med omedveten eld. Han var ovan vid sådant, och ehuru hennes sydländska häftighet nästan besvärade honom, behagade den honom på sitt vis äfven — precist på samma sätt som tröga djar tycka om att kittlas på öronen, emedan det väcker deras slumrande lifskrafter. Han beredde sig just på att svars henne med litet mera lifaktighet, än han vanligen Jade i sin konversation, då lady John kom till undsättniog. Mylady var ovanligt Jångsynt och äfven från sitt fönster kunde hon se made moiselle Nardis lifliga mimik och rörelser då bon talade med mr Lovell. Bland alla oförsynta, små koketter,, yttrade lady John sedermera till mrs Green, är er mademoiselle Nardi den värsta. Hon gjorde ett hastigt slut på Silvias förmodade koketteri, genom att låta frukostklockan ringa tio minuter för tidigt. Mrs Green hörsammade budet genast och Silvia var tvongen att följa, med alla sina frågor obesvarade. (Forts.)