Aftonbladet – 26 oktober 1870, sida 2

stund. Medan hön stod så villrådig, tilltalade henne Silvia lifligt: Mrs Green, pi vet att mr Meredith var på väg att blifva skjuten; har ni någon ide om hvem som ville mördas honom?, Här yppade sig oförtänkt ett smyghål för mrs Greens afsigter. Bevare mig!, utbrast hor, jag vill väl boppas att stället är säkert för er att vistas på, mademoiselle Nardi. Jag har stor lust att taga er med mig härifrån. Att taga mig bärifrån! upprepade Silvia och hojde sina fina, mörka ögonbryn. Ni kan väl ej tro,, tillade hon med ett gladt skratt, att någon skulle vilja skjuta mig? Nej, min bästa, men jag fruktar att ni kan bli nervös., År ni nervös, miss Nardi? frågade mr Lovell och strök sina polisonger, medan bans kusin miss Georgie, som kom tillbaka med honom, rynkade ögonbrynen och sade: Prat! inte är du nervös, Silvia; säg, är du det? Jag skulle ej tycka om att någon sköt på mig,, svarade ilvia ärligt. Och jag är deremot alldeles säker på, att sådant itne skulie bekomma mig det ringasten, menade Georgie, alldeles glömsk af sin förskräckelse på jernvägen. Nu lär jag råka vackert ut för lady Johp! tänkte stackars mrs Green. Hon gjorde ett tecken att de borde gå in, men i stället för att följa henne, stod Silvia och lyssnade till hvad Georgie sade: Och Charlie Meredith är just den man, som , inte blinkar för ett skott. År han så modig? inföll Silvia och såg intresserad ut. Åh, han är civil-ingeniör, yttrade mr Lovell något högdraget. Han hade och har