Aftonbladet – 26 oktober 1870, sida 2

Silvia började känna sig retad af allas ihärdiga förbebållsamhet. cOm lady John ej snsåg honom stulen, skulle hon inte velat ha låset ändradt,, sade hon med en viss otålighet. Mycket sant; men i slottet finns allsinte af värda. Hvad tyckte ni om det? Hon yttrade sig med den lugna likgiltighet som eggar den nyfikenhet meningen är att förjaga. Inte alls, svarade Silvia. Jag tycker ej om sådana ställen, der man riskerar att blifva skjuten, medan man helt fredligt sitter och läser. Det är ej sagdt, att sådant skall ske ännu en gång, sade miss Gay leende; och som mrs Green pu närmade sig i allen aflägsnade hon sig långsamt och med vänligt behag; mellan henn2 och den sistnämnde existeade n:mligen, sedan långt tillbaka, mycken köld. Stackars mrs Green! Hon hade denna morgon vaknat vid tungt lynne. Hon var sjeltvisk och lat och saknade djupa känslor at hvad slag som helst. Utan iubillningskraft kunde hon åtminstone fritagas för att lemna onda tankar insteg i sitt hjerta. Hennes högsta begär var endast att få lefva i logon. Rörelse, stridigheter, oro och bekymmer voro hennes förskräckelse; lady Johns förebråelser hade gifvit henne elaka drömmar och kommit henne att vakna i feber. Svårt var det att resa, men ännu svårare utt stanna under nuvarande förhållanden. Hennes första omsorg på morgonen hade såedes varit att uppsöka Silvia för att förbeeda henne till resan, men BSilvia var redan itgången och nu, då de möttes i lindallen, ände mrs Green sig helt beklämd och öferlade med sig sjelf om hennes obebagliga ;rende icke kunde uppskjutas ännu en liten