Aftonbladet – 26 oktober 1870, sida 2

SILL VIA.) Af JULIA KAVANAGH, Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD. Hvem sköt på honom? frågade Silvia bestört. Ja, hvem kan säga det?, svarade mrs Groom ännu mera kärft. Inte var det för ngar, så mycket är säkert. Här i länstoen satt han och läste och lampskenet föll klart på hans ansigte. Mördaren tog ettsäkert sigte, för kulan snuddade alldeles förbi mr Merediths tinning. Se der! ni kan se hålet efter henne i väggen. Silvia gick fram. I rak linie med byrån och ungefär så högt upp som en sittande persons bufvud var murbruket skadadt. Från detta bevis af mördarens hat, såg hon bort till fönstret och genom detsamma, till den punkt, hvarest han måstephållit sig dold och larat på rätta ögonblicket, innan han lade an. Hon såg en lång alle som sträckte sig bortåt en skog, hon kastade en rädd blick på mrs Groom. Är trakten säker? frågade hon oroligt. Säker nog, för dem som förstå att ej skaffa sig fiender, svarade den förra kärft. På hvad sätt hade mr Meredith ådragit sig eit sådant hat?, frågade Silvia med allt oroligare min. Haru skulte mrs Groom veta det? Hur skulle hon ens veta om han hade fiendef? ljöd svaret, hastigt och tvärt. Det märktes ganska väl att bon icke gerna yttrade sig i detta ämne och Silvia frågade ej vidare, men gick i stället ut genom en glasdörr som ) Se A. B. M 2338—247.