Aftonbladet – 25 oktober 1870, sida 3

3 TIBVB ILCRUBUVELLITNA MISS PET vie Vv ankom order derom, och en talrik kår marscherade öfver avenue de Neuilly och begaf sig på andra sidan om Courbevoie. Våra trupper uppgingo till omkring 10,000 man, ett regemente zuaver, mycket mobilgarde, deribland en bataljon bretagpare, samt ett fruktansvärät artilleri; några kulsprutor befunno sig bland dessa kanoner. I samma ögonblick kolonnen sätter sig i marsch, öppnar Mont Valerien en väl underhållen eld. I ungefär två timmar fortfar skjutningen oafbrutet. Fästet skjuter åt två håll; de kanoner, som befinna sig högst upp i fästningen, sopa Reuil, Bongival och Meudon. Det är fruktansvärda 36 tums refflade kanoner. Inunder skicka våra marinsoldater några kulor mot S:t Cloud för att förhindra de fiendtliga batterierna att skjuta på vår kolonn. Man förvissade sig om, att preussarne anlade en mängd batterier. Ett af dem blef till och med demonteradt af våra fästens eld, men fienden undandrog sig bestämdt att ingå istrid. En artilleriofficer, som deltog i expeditionen, berättar, att fienden uppkastat starka batterier midtemot Chatou på denna sidan om Seinen; men jag kan icke tro annat, än att våra frivilliga skyttar, som dagligen skickas ut på expedition, då skulle ha inrapporterat dessa arbeten, som hota oss direkt. Hvad angår fiendens förluster, måste de ha varit kännbara; det är väl sannt, att våra kulsprutor endast sköto två skott, men vårt artilleri serverades utmärkt väl enligt allas utsago. Dessutom kastade Mont Valerien ett stort antal granater i en skog, som, enligt en soldats uttryck, var svart af preussare. å glacisen på 40:de bastionens befästningar är ett observatorium inrättadt åt artilleriofficerarze. I går kl.2 förmärktes en viss uppståndelse bland officerarne; en af dem hade med en sjökikare upptäckt misstänkta trupprörelser på de höjder, som begränsa horisonten norr om Saint Ouen; genast underrättades alla högre officerare härom. På det berg, som dominerar Argenteuil, ligger ett hvitt hus, som man kan se på mycket långt håll och som kallas Orgemont-qvarnen. Der upptäckte vi en mängd arbetare, som ifrigt sysslade med att gräfva förskansningar och andra skydd. Plötsligt började bastionerna vid Saint-Ouen att afskjuta den ena kanonsalfvan efter den andra mot Orgemont. Åtta eller tio sådana lossades efter hand; kl. !, 4 var allt åter tyst. Då fienden ej svarade, känna vi ej resultatet af vår kanonad, men som den var af kort varaktighet, tro vi att vårt artilleri uppnådde sitt syftemål. Det berättas, att general Berthaud skall efterträda general Guilhbem, som blifvit dödad af fienen. Chefen för Trochus generalstab, general Schmitz, har afgifvit följande rapport om två rekognosceringar, som företogos den 12 dennes, ätven dessa båda vester ut: I dag på morgonen har öfverstelöjtnanten Reille, befälhafvare för 7:de regementet af gardes mobiles (Tarne) verkställt en vigtig rekognoscering för att vinna upplysning, huruvida några fiendtliga strids-. krafter befunno sig i Neuilly-skogen och på Avronplatån. De preussiska posterna drogo sig skyndsamt tillbaka för spahis, som understöddes af våra tiraljörer, och sökte skydd i en skog, hvilken sträcker sig mellan Neuilly och Villemonble. Byn Bois-de-Neuilly besattes och genomsöktes öfverallt. Till venster klättrade tre kompanier under kommendanten Faneauts befäl uppför bergssluttningarna vid Avron. En jägaredivision under den förstnämndes befäl genomletade den öppna delen och rekognoscerade platån på alla håll, utan att se till någon fiende, undantagandes bakom byn Villemonble. Vid slutet af denna omvexlande terräng återvände infanteriet genom skogen, hvilken fienden, som dragit sig tillbaka dit, icke försökte försvara, ehuru han der gjort förhuggningar. Öfverstelöjtnant Reille berömmer mycket mobilgardisternas uppförande och det bistånd jägarne och spahis lemnade honom. På sin sida företog general Ducrot samma dag en rekognoscering bortom Malmaison. BStröftruppen Dumas och ströftruppen af linien (befälhafvare Lopez) begåfvo sig beslutsamt fram till venster om och bakom Rueil. Efter att ha varit utsatt för plutonelden från Malmaison-parken, kom mobilgardet från Morbihan midt för preussiska batterier vid vägskilnaden mellan Bougivaloch Jonchere-vägarne. Dessa batterier demaskerades 3 ett afstånd af 300 mötres, och deras eld träfade ingen enda af de våra, emedan karteschådorna kommo hela såsom kulor, i ställer för att brista sönder och sprida sig. Mobilgardisterna sökte skydd i dikena vid vägen och öppnade derfrån sin eld mot fienden, som tvangs att draga sig tillbaka. Hans artilleri, nedtystadt af vårt, förföljdes på återtåget af Mont Valeriens granater inda till Bougival. Operationerna mot södra Franbrike. Den preussiska Staats Avzeiger skrifver m de tyska armåernas ställning och planer öljande: Under det att den trånga cerneringen af Paris ch Metz fortsättes af de tyska armöeerna och de dessa fasta platser inneslutna fiendtliga trupperas belägenhet blir alltmer kritisk, röra sig två ndra tyska armådelar i sydlig riktning oafbrutet ramåt, dels för att skydda hufvudarmerna från lla anfall af nybildade fiendtliga stridskrafter, dels fven med den vigtiga uppgiften att från mer eler mindre reguliera fiendtliga trupper rensa de ill de ockuperade landsdelarne angränsande devartementen och sätta oss i besittning af vigtiga vunkter och kommunikationsvägar. För detta ändamål ha general von der Tann ned den 1:sta baierska kåren, det 22:dra infanteriregementet och flere kavalleridivisioner samt det ill dem hörande artilleriet från Paris tågat iriktingen öfver Orleans och geresxal von Werder med 14:de kåren i riktningen mot Dijon. Den af den 3:dje armån utskickade von der Tanns cår med de dertill lagda trupperna har efter flere märre och större strider vid Artenay och Orleans ,esatt sistnämnda stad den 11 dennes och derigeiom kommit i besittning af öfvergången öfver soire. Nästan samtidigt ha strider på ömse sidor mm den stora vägen från Paris till Orleans föreallit, till följd af hvilka bland andra staden Chaeaudun, nordvest om Orleans, den 18 dennes togs Vf de tyska trupperna efter tio timmars strid. Geom Orleans är att börja med knutpunkten för ernbanorna till Tours och till Bourges besatt: den örra staden — i sydvest — är för närvarande vigig såsom säte för delegationen af den nuvarande egeringen i Paris, och Bourges — söder ut — bar tor betydelse såsom hufvudvapenplats. Ehuru den åsom hufvudort i departetementet Cher och beläen på 33 mils afstånd från Paris ligger mycket ngt söder om vår egentliga operationslinie, kunde lock en ytterligare truppsändning dit vara möjlig, lå det är säte för en mängd militärmyndigheter, nnesluter en arsenal de construction och ett kavongjuteri samt är centralpunkt. för många teknika instituter och för upplag af stora krigsförråd. General von Werder vände sig efter sin bortnarsch från Strasbourg först åt vester; han lät en lygande kår, under general von Degenfeld, gevomströfva Vogeserna och skingrade från den 5 ill den 11 Oktober, i trakten af Etival och Episal, delar af den nybildade Lyon-armån. Sistnämnda dag blef Epinal, hufvudstaden i departementet Vosges, besatt, och derefter vände sig general von Werder mot söder, oupphörligt drifvande fienden framför ig tilldess denne sprängles och flydde dels till det befästa lägret vid Belfort i sydligaste delen af Elsass, dels åt öster på ernbanan till Dijon. Under sin ytterligare framryckning mot söder tog den 14:e kåren Vesoul, hufvudstaden i departementet Haute-Saone. Dijon och Bourges ligga nästan på samma höjd; mellan lem båda befinna sig delar af departementena Jonne och Niövre samt de från söder mot norr lytande floderna Jonne och Loire, hvilket intet militäriskt hinder gör omöjligt att öfverskri