Aftonbladet – 24 oktober 1870, sida 3

Orleans intagande. Om de franska trappernas förhållande i denna strid skrifver en korrespondent till Daily News: Tidigt på morgonen anföllo tyskarne och drefvo, tack vare sitt artilleri och sin numeriska öfverlägsenhet. fransmännen tillbaka, hvarvid återtåget slutligen förvandlades till en flykt. På mörgonen hade visserligen förstärkningar anländt till Orlang men trots kanondundret förblefvo dessa trupper lugna i staden, och officerarne — hvilka, efter hvad de sjelfva sade, voro utan alla order — sutto som vanligt på kafet och spelade kort, under det manskapet dels promenerade omkring på gatorna, dels låg drucket och sofvande på trottoarerna. Men så snart de flyendes ström utbredde sig öfver gatorna, slöto sig äfven dessa soldater till densamma, kastade bort sina gevär eller bröto sönder dem och sökte, i likhet med dem som varit i elden, att så fort som möjligt komma öfver till andra stranden af Loire. Mobilgardisterna förhöllo sig mycket tapprare än linietrupperna, och till och med då de senare redan för längesedan hade utrymt fältet, höllo de ännu stånd och sköto på de framryckande tyskarne. Afven främlingslegionen kämpade med utomordentligt mod och blef nästan alldeles upprifven: men bäst af alla stredo de påfliga zuaverna, hvilka länge försvarade ingången till staden. På återvägen till Tours blef berättaren vitne till en obeskriflig scen. Nattens ro stördes i Meung genom långa rader af fordon som passerade derigenom, under det landtbefolkningen rustade sig för att från punkter, der de taro någorlunda skyddade, göra denden motstånd. Trumman ljöd och likaså stormklockorna, ögat såg öfverallt endast beväpnade, af raseri darrande män och qvinnor, vridande sina händer i förtviflan. Dessa sistnämnda ökade i obeskriflig grad förvirringen, Utefter bela vägen till Tours rådde gamma uppståndelse, samma oreda, och — man skulle knappt kuona anse det möjligt — då den ofvanberörde korrespondenten inträffade i Tours, visste der ännu ingen menniska, ej ens sjelfva Gambetta, något närmare angående förloppet af striden, Från Tours, Till Independance Belge skrifves från Tours den 13 dennes: Gambetta håller sig mycket inne; men man vet, att han arbetav natt och dag. Stort förtroende sättea till honom, För några dagar sedan uppstod en panisk förskräckelse i Tours vid blotta ryktet om, att proussarne skulle stå i Orleans. Nu vet man, ait de äro der, hvilket har framkallat en djup sorg härstädes; dock förskräckes man icke mera deröfver, och ingen tänker nu att aflägsna sig. Brefskrifvaren säger sig för egen del hysa stort förtroende till Gambetta, hvilken han betraktar som en diktator, hvilken är af behofvet påkallad; med en sådan person — säger han — an en förändring i ställvingen ej gerna uteblifva. General La Motte Rouges afsättning är en första kraftyttring; men många dylika äro af nöden. La Motte Kouge har fått general dAurelle de Paladine till efterträdare. Återstår att se, hvad han skall kunna uträtta. Det är så mycket mera behöfligt att visa kraft och beslutsamhet, som linietrupperna enligt de underrättelser, som iagått om striden vid Orleans, ännu ena gång visat sig dåliga. Tilbakadrifva från akogen vid Cercotteg sot Or: