Aftonbladet – 22 oktober 1870, sida 3

Frågan om utsindandet af militärläkare. Vi ha förskaffat oss och meddela här fullständigt utdrag ur Sv. Läkaresällskapets protokoll den I1 Oktober 1870, i hvad det rörer detta ämne: 8. Hr Edholm meddelade efter utländska journaler åtskilliga militära medicinska och kirurgiska notiser från det tysk-franska kriget. Med anledning af detta meddelande frågade hr Malmsten huru det gått med förslaget, att från Sverige utsända läkare till krigsskådeplatsen. Med glädje hade man försport att sundhetskollegium varit betänkt härpå, då från flera andra länder läkare blifvit utskickade för att vinna erfarenhet, buru en lämplig läkarevård under krig bör vara ordnad. Visserligen anmärktes med rätta i afseende på sundhetskollegii förslag att det vore ett alltför litet antal att sända en läkare till hvardera af de krigförande, liksom man sagt att den ringa aflöningen, 25 fr. om dagen, äfven afskräckt dugliga läkare att vilja åtaga sig ett dylikt uppdrag. Utan tvifvel vore det af den största vigt att för Sveriges militärläkarekår nu hade blifvit beredt ett tillfälle att sätta sig in i alla detaljer af en väl ordnad läkarevård under krig. Men för detta ändamål måste nödvändigt flera användas och den kostnad staten härpå offrade, skulle säkert burit goda frukter. Om nu, såsom det synes, hela denna plan förfallit, så beklagade hr Malmsten detta, ej lott å militärläkarekårens vägnar, utan i hela nationens. Visserligen lärer fältutredningen tillhörande instrumentkistor och förbandsförråd finnas, men detta är långtifrån allt som erfordras. Huru nu för tiden en väl utrustad ambulans bör vara ordnad, såväl i afseende på transportmedel, barackers uppförande, sjukproviant m. m. borde utgöra föremål för dessa läkare att under kriget studera, att ej tala om sjelfva behandlingen af de sjuka och desinfektionsmedlens användande. Och ansåg hr Malmsten slutligen att det vore sorgligt om Sverige icke skulle draga den minsta fördel af den rika erfarenhet, som säkert endast kan inhbemtas under ett krig af så ryslig förödelse och utsträckning som det nu pågående. Hr Berlin, N. J., redogjorde för de förråder af instrumenter och förbandsutredning, som f. n. bärstädes finnas disponibla för armåns behof och som sypas vara både tillräckliga och i godt stånd, hvaremot transportmedlens såväl beskaffenhet som antal lemnar åtskilligt att önska, hvarföre ock ett ordnande af denna detalj f. n. förberedes. Hr Lemchen ansåg i likhet med hr Malmsten att vigten af att utsända svenska militärläkare — ju flera dess bättre — vore påfallande samt att gagnet af en sådan vistelse vid krigsteatern säkert skulie ersätta de dermed förenade kostnaderna. Hr Rossander anmärkte att för vinnande af änlamålet någon auktorisation från någon regerings sida f. n. troligen vore alldeles obehöflig, då de som önskade deltaga i den frivilliga sjukvårdens storartade sträfvanden på slagfälten och vid sjukusen endast behöfde anmäla sig till disposition 108 den frivilliga sjukvårdens centralkomite i Basel. Med anledning af hvad i denna fråga förekommit instämde sällskapet, efter hemställan af ordöranden i den af hr Malmsten yttrade åsigt röande gagnet af att på statens bekostnad till kriret utsända svenska militärläkare.