Aftonbladet – 22 oktober 1870, sida 2

Groom hade goda lungor och brist på uppfostran. En sådan liten argbigga! sade hon medan hon stoppade täcket väl omkring Silvia. Ni, en ung dam! — Inte! — Nej, aldrig blir ni en sån der! Denna förklaring gaf mrs Groom i en ton, som om det, enligt hennes åsigter snarare vore förtjenstfullt än motsatsen att icke vara. en fin dam. Utan att fästa sig vid dettvetydiga i berömmet, fortfor Silvia: Kom och sitt här bredvid mig, mrs Groom, och språka en liten stund med mig. Ni ärja en gammal vän till madame de PEping och jag känner mig så främmande med alla de der menniskorna dernere.n Natorligtvis! inföll mrs Groom och satte sig denna gång ned samt makade stolen intill Silvias bädd. Naturligtvis skall ni vantrifvas. Lady John har för många herrax här; och det har j2g sagt henne. Silvia höjde sina ögonbryn. Ni har att anmärka emot herrar, tror jag, mrs Groomp, sade hon. Ja, visst; de äro stora odågor — alla karJar äro odågor, svarade den värda frun; vmen vi kunna ej berga oss dem föruatan, tillade hon och runkade på hufvadet. Och de veta det, fortfor hon högtidligt. Och de veta det, npprepade hon ännu en gåpg med stark tonvigt på orden. Skulle vi verkligen ej kunna hjelpa oss dem förutan? frågade Silvia med mycket allvar. Nej; de bygga, de baka, de brygga; de göra sig på mänga olika sätt nyttiga, hvilket qvinnorna inte kunna. Göra de iogen nytta!, utbrast Silvia och såg nt liksom hon vore färdig att bryta en lans till försvar för sitt smädade kön. j (Forts. )3