Aftonbladet – 22 oktober 1870, sida 2

RA nn händer, så häpen blef hon vid detta övån tade utbrott, men innan hon hunnit sansa sig från sin förvåniog, satt Silvia åter framför elden, i hvilken hon blickade och sorgset skakade på hufvadet. Hon hade synbsriigen ett lyst samtal med Silvia Nardi och var ej särdeles nöjd med deiina unga dams uppförande. Eter en liten stunds tyst beskådande af glöden i spiseln, steg hon upp, föll på kvä och gjorde bön med innerlig andskt. Medan hon var sysselsatt härmed, hade trs Groom slutat sitt göromål att tömma byrålådan, och gick sin väg. Knappt var hon likväl inkommen i sitt eget rum, då hon saknade lady Johns mössa. Hon återvände samma väg men utan att bitta benne; öfvertygad att mössan måste finnas i mademoiselie Nardis rum, öppnade hon åter görren och gick io, efter en hård och haetig koackning, mera för formens skull än såsom en anhållan. Den uvga flickan låg redan, och lampan var släckt, men mrs Groom hade kommit, beväpnad med ep tänd vaxstapel, och stälide genast sina steg till myladys möss2, som ganska riktigt låg på stolen, till hvilken Silvia så olyckligt hade sökt locka henne. Ilon ämnade just åter begifva sig ut, då en mycket mild röst innanför sänggardinen sade Mrs Groom. Ja, hvad är det? Jjöd det temligen ovänliga svaret. Vill ni vara så god och stoppa om mig? Mrs Groom gjorde som hon blef ombedd. Medan hon var sysselsatt härmed, slog Silvia oförmodadt båda armarne kring hennes hals och sade ångestfullt: Jag är så ledsen, mrs Groom. Mrs Groom försökte att se ond ut, men hon kunde det icke. Hon bjöd till att ej skratta — fåfängt! Hon utbrast i ett Jjudeigt ha! ha! ha; hvilket bevisade att mrs