Aftonbladet – 22 oktober 1870, sida 2

kan väl ej gerna varit i tillfälle att visa då ligt lynne t mig. Har ni allt hvad n beböiver? Ni har fått eld i spiseln, ser jag God natt. Och isnan Silvia Nardi hann göra flere frågor, var hon borta. BSiivia sjönk ned ier ländstol och blickade tankfallt från glöderna spiseln, Hade hon för ett ögonblick hys någon tvekan angående mr Meredith, — huru han och hon skulle komma öfvarens, så var den snart åter bortblåst, Litvet är er skön och lättläst bok för de unga. Silvia ver blott aderton år. Hon egde er rixedom af förboppningar och ännu hade ingen bitter erarenbei förmått stäcka hoppets vingar. Medan hon lät den skimrande gudinnan utbreda dessa vingar och hon till 1 2 högt upp iet on allt omkring sig och återkallades först till verkligheten, då er sträf röst bakom henne yttrade: Ber on ursäkt, marrzelle. Jag visste e att pi var iune, hen jog skall om några ögonblick ha slatat. Silvia såg sig om. Der stod en kort och bredaxlad qvinna med bredt ansigte, tänkande panna och kloka, bruna ögon. Hon var ful och syntes vara öfver fyrtio år. Utan att se på Silvia, öppnade hon en byrålåda, och började flocka upp allt dess innehåll. Ni är mrs Groomp, sade Silvia, med sitt ola. a leende. Jahan, svarade den nykomna i samma Inkoniska, något tvära ton. Hon var mrs Giroom och marmzeile skulle inte alls bry sig on henne. Men Silvia brydde sig ganska tiycket om henne; — kon betraktade henne ped båds pyfikenhet och intresse. Främling ch oerfaren sora hon var, kan det nog vara nöj igt, att den skarpsynta unga italienskan i ushållerskans solbrända ansigteläste ottrycket