Aftonbladet – 21 oktober 1870, sida 2

Hvad är meningen med allt detta? frå gade Silvia miss Lovell. Den sisthämhda unga damen svarade nat lady John och professorn tyckte om sådan der prat; så kunde -de gå vå hela timmar. Men hvad är egentligen meningen härmed? envisades Silvia. Åh, naturligtvis är det ivgen mening alls!s var det Jakoniska svaret. Lady John var skicklig i att disputera, sade miss Lovell, men hon ville ej hafva något besvär; derför uttänkte professorn ämnena och sedan afhandlade de dem tillsammans. Utom dessa diskussioner skulle, enligt Georgies öfvertygelse, dessa tvenne begäfvade personer icke kunnat lefva. Med några ytterligare ämnen, af hvilka ett till Silvias häpnad rörde längden af alla telegraflinier i verlden, fördrefs aftonen. Mylady och professorn hade godhetsfullt åtagit sig allt besväret med talandet. Till slut blef miss Lovell sömnig, började i hemlighet gäspa och gick för att lägga sig. Platsen vid Silvias sida var knappt ledig, då miss Gray steg upp och med ett älskligt leende intog densamma. På ett okonstladt vis, med ett visst nonchalent behag, lockade hon Silvia till meddelsamhet, ty ehuru ung till åren, var hon gammal i verldskännedom och fullkomligt hemma i denna konstgren. Silvia, som ej kunde annat än fiona sig dråen till den vackra, unga flickan, berättade epne sin korta lefnadshistoria och resans alla äfventyr, ej dervid förglömmande att med ett ungt hjertas hela värma tala om den dödade eldareps enka. Och hon är så ung ännu, tillade hon deltagande; hon höll honom så kär, fastän han var mycket gammal — men han var så god emot henne. Hvilket allt miss Gray åhörde med ett