Aftonbladet – 21 oktober 1870, sida 2

en glad och angenäm sällskapston; för Silvia egde hon åtminstone nyhetens intresse om hon också kände sig minst sagdt förvirrad af hvad hon börde. Mrs Greens berättelse om jernvägshändelsen väckte henpnes ytterliga förvåning, ty i deneamma fizurerade eldarens död, egentligen som renef, för en rätt tydlig skildring af den ångest berätterskan utstått, emedan lady John fått vänta med middagen. Den isande köld, hvarmed lady Jobn upptog stackars mrs Greens försök att äter komma i nåd, var likaledes oförklarlig för den italienska flickan. Hon hade ingen aning om, hvarför mylady var så retsamt kall och förnäm der hon satt tillbakalutad i sin röda sammetsfåtölj, sakta rörande sin vackra fot upp cch ned och kastande forskande blickar på mr Lovell, hvilken med en tankfall min satt och drog i sina halmgula polissenger och såg rå sin kusin och hennes gsäl!skap i soffan. Att stiga upp och gå till de unga damerna var likväl synbarligen en alltför stor ansträngning; detta stumma eftermiddegs-betraktande tycktes vara alldeles nog för hans sällhet. Då emellertid hvar och en hos lady John var välbekant med mr Lovelis egenheter, visste äfven hvar och en hvad hans blickar hade att betyda, utom hon, på hvilken de voro riktade. Miss Georgie syntes förvånad, att icke säga förvirrad, ötver allt detta och rynkade sin panna på sitt vanliga, löjliga vis under det hon ett par gånger lät blicken öfvergå irån den öfvergifna miss Gray till Silvia, liksom för att jemföra deras relativa förtjenster. Hon förstod sin kusin ganeka väl, förundrade sig öfver det företräde han gaf Silvia och sökte koncentrera hela sin tankekraft för att lösa gåtan. Silvia, som icke anade anledningen till miss Georgies tystnad, blef ailt mera förvir Ett lifligt