Aftonbladet – 21 oktober 1870, sida 2

Svensk-norska ministern i Paris. Litet emellan mottaga vi klagomål från Frankrike öfver det sätt, bvarpå de förenade rikenas minister, barun Ådelsvärd, bemöter och tillhandagår sina landsmän. Så ingick för några veckor sedan bref från on i Paris bosatt svenska, som högeligen beklagar sig öfver att hon vid den stora utrymningen af Paris flera dagar fått vänta på pass samt att han vägrat i deposition mottaga en henne tillhörig värderik samling af guldoch silfvermynt. I dessa dagar har ankommit bref från en landsman, som äfven länge varit bosatt i Paris och är chef för ett af de största svenska handelshnsen i Frankrike. Också han ville före cerneringen lemna staden och sökte ministern flera gånger på den tid ambassaden tillkännagifvits öppen, men fick ständigt till svar än att hans excellens frukosterade, än att han var hindrad mottaga någon. Derigenom att sålanda passets utfärdande i tro dagar fördröjdes, kom nämnde affärsman så sent från Paris att han ej kunde medtaga några saker på jernvägen och nödgades derigenom lemna allt sitt bohag qvar i den belägrade staden utan tillsyn. När han af denna anledning begärde att hos ambassaden få deponera en dyrbar silfverservig, nekades detta, då deremot Englands och Nordamerikas sändebud uppmanat sina landsmän att vid ambassaderna deponera sina dyrbarheter. Då under flera års tid ständiga klagomål hörts öfver frih. Adelsvärds sätt att sköts sin ministerpost, förundrav det oss sannerligen att regeringen ännu alltjemnt qvarhåller honom på denna plats, äfven om — såsom man velat låta påskina — f. d. kejsaren särskilt begärt få ha honom qvar såsom svensk minister vid sitt hof. Men då nu den gamla regimens tid synes vara förbi, hemställa vi om ej han: excellens utrikesministern skulle finna de lämpligt att förflytta baron Adelsvärd till er plats, som är mindre besökt af landsmän är Paris varit och blir. Detta är så mycke mera befogadt, då frih. Adelsvärd är sto jernverksegare i Frankrike och på så sät personligen intresserad: i höga franska tull satser, i stället att hans sträfvan ur sit lands synpunkt borde vara att få dem si sänkta som möjligt. Isynnerhet är det a vigt att ombyte sker snart, dä antagligt ä att efter krigets slut republiken skall finna villig att medgifva liberalare grundsatser tillämpning äfven i denna riktning. RRD ARS ÄN