TALEN lv UU UPpSBJULDa på UTTSTAsA vale reaktionära kretsarne är man missnöjd med detta beslut; men i det hela taget tyckes det ha majoriteten för sig, dels emedan valen i alla händelser skulle bli mycket ofullständiga för närvarande, och dels derföre att det blifvit bekant att Bismarck önskar valens företagande. När han icke harnågonting emot att val företagas i Frankrike för närvarande, utan tvärtom gynnar en valförrättning, skali en sådan säkerligen icke bli gynsam för oss; så resonnera fransmännen, åtminstone republikanerne; och desse vinna otvifvelaktigt alltmer terräng, gå att det åtminstone för närvarande icke i ringaste mån kan bli fråga om någon restauration vare sig af en legitimist, en bonapartist eller en orleatilst. Slutas kriget på någorlunda drägliga vilkor, anger jag sannolikt att republiken skall vara betryggad för långre tid; fortfor deremot Frankrike att vara olyckligt och blir det till slut fullkomligt kufvadt, skall troligen en regering tillsättas genom segrarens eller stormaxternas mellankomst, men — om denna regerings första handJing blir att underteckna en områdes-afträdelse, skall den aldrig kunna hålla sig uppe i Frankrike. Regeringen anser sig öfver London ha fått visshet om, att prins Napoleon skall vara verksam för en bonapartistisk restauration; man vet att han för några dagar sedan var i London, der ban bodde i Claridge Hotel och hade flera samtal med lagstiftande kårens fordne president Schneider. rån annat håll berättas följande historia, som jag dock upprepar med allt möjligt förbehåll.. Det berättas, att regeringen med ballong fått depescher från Bazaine, hvilka förklara Bourbakis äfventyrliga resa till England och nu tillbaka till Frankrike på följande sätt: Efter öfverenskommelse med kejsaren hade kejsarinnan sändt ett bnd till Metz med anmodan till Bazaine att skicka henne en pålitlig general för en vigtig saks skull. Efter något betänkande skickade marskalken Bourbaki, emedån Canrobert var förhindrad af ett sår i benet Försedd med pass från grefve Bismärck, hvilket sändebudet hade medfört, kom Bourbaki genom de preussiska linierna och till Chisleburst i England, der kejsarinnan bad honom återvända till Metz med den kejserliga prinsen, som skulle stanna der, tilldess en uppgörelse var ingången med preussarne, hvarefter fred skulle afslutas, sedan kejsaren abdikerat och prinsen I blifvit uppsatt på tronen såsom Napoleon IV med kejsarinnan till regentinna. Generalen var som fallen från himmelen vid detta förslag, hvars ontförbarhet han genast insåg. Han vägrade med I skonsamhet att åtaga sig detta uppdrag, likväl förklarande att iogen fransk armå skulle tåla kejsarens son ibland sig. Han reste derefter tillbaka, men kunde icke komma genom de preussiska linierna, och väntas nu hit för att öfvertaga ett befäl. Så berättar historien; men, som sagdt: relata refero. Berlingske Tidende har erhållit ett exemplar af den officiöse Correspondance Havas, tryckt eller, rättare sagdt, litografierad på det tunpaste velinpapper med så fin stil, att den knappt kan läsas utan förstoringsglas. Tidningen har gått från Paris med luftballongen och öfver England kommit till Kjöbenhavn. Den infiehåller förutom de vanliga officiella och icke officiella berättelserna även en correspondance parisienne. hvars innehåll Jlikv ov är föråldradt. Afsändvingssättet utmärkes på omslaget med orden Ballon Monte. Det lilla tunna bladet är frankeradt med 2 frimärken å 20 centimer; men man ser af dessa, som bära kejsarens porträtt och omskriften Empire francais, att republiken ännu icke i alla riktoingar hunnit afskaffa påminnelsen om kejsardömet. Franska skarpskyttar. I Fedrelandet för den 15 denncs läses följande den 6 och 8 Ost. daterade bref från en dansk skarpskytt: Preussarne synas nt vilja något lossa på de band, hyarmed de omslingrat Paris. Det är helt säkert hvarken emedan de unna parisarne frisk luft, eller emedan de frukta dem, som de draga sig tillbaka, utan antingen för att locka de belågrade så låvgt bort från forten, att de kunna tillskynda dem en katastrof sådan som den vid Sedan, eller — hvilket väl är det sannolikaste — för att i trygghet kunna furagera rundt omkring Paris. Nu, då belägrarne sjelfea så att säga äro cernerade, i det att de på alla håll omsvärmas af skarpskyttar och mobilgardister, går det icke mera så lätt för gig att skaffa de oerhörda truppmassorna proviant. Förut behöfde preussarne endast sända 3 å 4 uhlaner ut på ströftög för att skaffa sig boskapskreatur i hundradetal; nu förslår icke ens en sqvadron. Öfverallt, der trakten är passande till försvar, der en bro finnes, der vägen går genom en skog eller by, kunna de vara förvissade att finna en sviörre eller mindre afdelning irreguliert infanteri framför sig. På tjenliga ställen äro vägarne gero skurna af djupa grafvar, försedda med spetsiga p-lar, eller spärrade af barrikader. För att nu uträtta något, nödgas fienden framskicka större afdelningar af alla vapensiag och flera tusen man starka; från dem utsändas derefter detachement af kavalleri och artilleri för att plundra landet och på samma gång göra slut på skarpskyttarne. Sådan är den taktik, som preussarne nu börjat använda. För en vecka sedan hade vi ännu vårt hufvud qvarter i en stad på omkring 14 lieues afstånd från Paris. Preussarne företogo dagligen rekognosceringar med svaga patruller, men aktade sig för att komma inom skotthåll. Bkarpskyttarae spelade deremot bokstafligen mästare. Så snart de beridna spejarne ioberättade, att kavalleriet befann sig i någon närbelägen by, utsände man ögvnblickligen ett passande antal skyttar för att angripa det, och stundom belönades dessas ifriga sträfvanden med framgång. Den 28 Augustit.ex. tog en liten afdelning Mocquards, fjorton uhlanhästar och tillfogade fiendea en betydande förlust i döda och sårade. Oftast tagas hästar, emedan skarpskyttarne sigta på manskapet i följd af den mycket förnulviga slutsatsen, att, medan hästen är ett nyttigt djur af särdeles stort penningvärde, är en preussare deremot bröder emellan icke vård en enda skilling, utan kostor endast att föda, Vår kår var icke så lycklig att göra någon sådan fångst. Uhblanerna visade en afgjord obenägenbet att fala i våra onekligen stundom litet naiva bakhåll, och flera nätter än en hafva vi fått resa oss stelfrusna efter att från kl. 7 på aftonen til! kl. 4 på morgonen hafva legat tysta på lur, framstupa på den kalla och fuktiga marken med en chassepoat och en revolver framför hvarje man, utan att likväl hafva varit i tillfälle att lossa ett enda skott, ett sätt att tillbrioga sin tid, som är i högsta grad egnadt att utveckla sjelfbetraktelsen, alldenstund det är strängt förbjudet att utbyta tankar med de fem steg till höger och till venster posterade grannarne, ett förbud, som är synnerligen svårt för fransmännen att ätlyda, och som de också regelbundet efter en half timmas förlopp öfverträda, såvida de icke begå den ännu svårare fördejtelsen att försjunka i en ljuf slummer. Till och med för den, som är van vid nattvak, är det i sanning vanskligt att icke insomna i en sådan ställniog. De tvenne första timmarne gå väl för sig; man upphetsar sin fantasi så länge, tills man omsider tror sig höra ett skott, eller också hör man alldeles tydligt det aflägsna rasslandet af en snabbt trafvande kavallerikolonns sablar, tills man efter en timmas ihärdigt lyssnande upptäcker, att det förmenta sabelskramlet är vindens sus i träden. Så fördrifver man en stund tiden med att tänka, huru präktigt det skulle vara, om preussarne verkligen komme till det äkta franska bakhållet, på ett jemnt fält bakom en tunn och låg törnbuskhäck på en sluttning knappt två alnar öfver vägen, utan något spår af en graf framför sig och med en skarpskyttekedja midtamanat cim hvara kylar knannant SÅ nm