Aftonbladet – 20 oktober 1870, sida 2

Jaa, svarade mr Lovell, vacker är hor inte, men en liten god flicka. Ah, hon är för söt!s utropade mrs Bar. ton som kände till mr Lovells vänskap fö sin kusin. Vi skola få ett helt triumvira: af söta flickor här, — inte så? Mr Lovell förmodade det och fortfor at betrakta -den unga damen i malvafärgade sidenklädningen. Intagande är det enda ord som rätt passa för Ada Gray. Hon var verkligen intagande från topp till tå; så sannt karakteristiskt var detta, mycket missbrukade, epithet för för henne, att den intagande Ada, var den benämning, hvarunder bon alltid var känd bland sina vänner. Hon egde skönhet, men ej skönhetens förbländande makt. Alt i hennes rena drag och behagliga gestalt höll sig inom gränsen af det intagande, och den enkla, fulländade smak, som yppade sig i hennes klädsel, bidrog äfven till den känsla af lugn som hennes anblick ingaf. Man hvarken öfverraskades eller kände sig hänförd; man blef blott alldeles intagen. Nej, jag ämnar verkligen inte tåla detta längre, sade lady John och steg hastigt upp; jag tycker att mrs Green...s Ljodet af vagnsbjul och af bjellror afbröt tvärt den dom som lady Jobn var färdig att afkunna öfver förbryterskan. Alla mulna pannor klarnade; ett välvilligt leende spred sig öfver allas ansigten och nyfikenheten återtog sitt välde öfver sällskapets sinne. Mrs Green och hennes unga italienska kommo således ändtligen. Till och med mr Lovell såg at, der han satt och drog i sina polissonger, som han ej så ogerna skulle låta sig tröttas a nykomna gäster. Lady John gick ned för att mottaga de rämmande, och garnisonen, som just i detta ;gonblick fann sig hysa ett ogement lifligt